Lösningar på disciplinproblemen i den svenska grundskolan och gymnasieskolan

Lösningar på disciplinproblemen i den svenska grundskolan och gymnasieskolan

(Nedan skrivet är utdrag ur Lars Johanssons bok "Bli lärare?", Amazon.com. Referenserna är borttagna i denna blogg, och kan fås från boken). 

Konsekvenser utifrån en disciplinär kod

Ett problem med disciplinåtgärder i den svenska skolan är att den svenska skollagen och dess förordningar inte nämner någonting om vad som anses vara olämpligt uppträdande eller mindre och allvarliga förseelser. Det finns inget i praxis som vägleder om dessa begrepp.  

Därför finns i Sverige behov av dels en nationell disciplinkod med definition på dåligt uppförande och konsekvenser för detta dåliga uppförande som är förankrad i värdegrunden. Som förebild skulle man kunna utgå från den disciplinära kod som infördes i New York på 1990-talet i New York´s strävan att komma till rätta med den kriminalitet och ordningsproblem som alltmer tog över staden. Denna princip ”noll tolerans” inverkade även  på skolorna, så att skolorna i New York skulle kunna bli en bra och säker miljö för undervisning.

Styrelsen för utbildning i New York tog fram ett dokument, ”Citywide Standards of Conduct and Uniform Disciplinary Measures, Board of Education of the City of New York” i syfte att ge riktlinjer för att upptäcka oacceptabelt uppträdande och ge underlag för vilka disciplinära åtgärder som var tillåtna. På så sätt skulle en enhetlig och rättvis behandling av alla elever och alla situationer kunna täckas i alla New Yorks skolor.

 Jonas Hedström skrev 2001-04 en uppsats för tillämpade studier vid juridiska institutionen på handelshögskolan i Göteborgs universitet om ”disciplinen i skolan” där han jämför disciplinära åtgärder i New York med disciplinära åtgärder i svensk skola.  För att nå målet med en säker och trygg miljö i New Yorks skolor ansåg styrelsen för utbildning i New York att eleverna måste lära sig att ta ansvar för sina handlingar och uppträdande. Om de inte vill anamma detta får de ta konsekvenserna av detta. En lista med olika typer av förseelser med tillhörande allvarlighetsbedömning utifrån en sifferkod togs fram ”The discipline code”. Nivå 1 var lindrigast och Nivå 8 allvarligast. Dessa nivåer var sedan kopplade till en åtgärdslista där det för varje nivå fanns en minimiåtgärd och en maximiåtgärd. Som exempel på en minimiåtgärd på nivå 1 kan nämnas att lärare och elev diskuterar saken, medan maximikoden på nivå 1 kunde vara tillsägelse från läraren eller att föräldrarna kontaktades. På nivå 7 kunde minimiåtgärden vara att eleven blir avstängd ett år och förflyttad till en alternativ skola medan maximiåtgärden blev, för elever som fyllt sjutton år, att de blev uteslutna från alla offentliga skolor i New York.  På nivå 8 fanns bara en miniminivå: Uteslutning från alla offentliga skolor i New York. Som exempel på förseelser i nivå 7 eller 8 nämns användande av vapen i syfte att skada skolpersonal och andra elever eller innehav och användning av skjutvapen i skolan. En nivå 6 kan handla om försäljning av droger i skolan (alkohol, tobak, narkotika) eller grov misshandel eller försök till grov misshandel mot skolpersonal, elever och andra.     På nivå 5 ligger innehav eller användande av illegala droger eller alkohol eller beteende som ger påtaglig risk för personskada såsom startande av upplopp. Här kan påföljden bli omplacering i annan skola eller avstängning i 6 – 30 skoldagar.

Möjligen kan det vara upp till enskilda skolor att skapa en egen disciplinkod som ligger ovanpå den nationella. Men den får då inte stå över den nationella disciplinkoden eller lagstiftningen. Sen får man aldrig glömma det förebyggande arbetet. En skola där lärarna får agera för att upprätthålla ordningen, tillåts ställa krav och ansvar samt dessutom går in för att skapa positiva relationer med eleverna kommer att bli skolor med små disciplinproblem. Den antipluggsubkultur som florerar bland speciellt pojkar kan motarbetas genom jämställdhetsarbete där lärarna ser till att inte göra skillnad mellan pojkar och flickor och ställer samma krav på dem. Att dessutom sprida förhållningssätt om att kunna vara stark och stå emot grupptryck samt våga stå upp för sina ståndpunkter gör att både flickor och pojkar kan fås att våga stå emot grupptryck. Speciellt viktigt är det då att ha ett tillåtande klassrumsklimat samt  kombinera detta med ett aktivt rastvaktsystem 

Meddelarfrihet för skolpersonal

Till skillnad från arbetsplatser inom näringslivet är lärarna i den skattefinansierade skolan främst underställda det regelverk som uppställts av regering och riksdag med dess departement, skolverket, i form av skollag, läroplan och kursplan. Det får inte finnas några invändningar motiverat kring ”lojalitet” gentemot arbetsgivaren i skattefinansierade skolor där ”lojaliteten” kräver brott mot dessa regelverk. Många skolledare är ovilliga att avvärja brister i skolor som grundar sig på disciplinproblem och har en stark tendens att mörklägga sådant. Nuvarande lagstiftning ger faktiskt ett ganska stort utrymme för långtgående disciplinära åtgärder mot elever som missköter sig. Att låta kriminella gäng styra en skola eller att låta mobbning fortgå utan kraftfulla åtgärder mot detta är en följd av att lärare inte vågar påpeka missförhållandena av rädsla för att själva bli ifrågasatta och (ganska vanligt) bli uppsagda. En lagstiftning som förpliktigar skolpersonal att påpeka missförhållanden i skolan bör kunna införas på sådant sätt att det går förbi skolledningen och huvudmannen om stämningen på skolan är sådan att skolpersonalen riskerar att råka ut för trakasserier och eventuellt avsked om de påpekar missförhållandet. Härmed skulle skolpersonalen direkt kunna rapportera missförhållanden till skolinspektionen eller någon liknande nämnd. Så har också skett mot skolor som misskött de disciplinära åtgärderna mot elever som utgjort en fara för andra elever och försvårat eller hindrat deras möjlighet till undervisning. Detta skedde exempelvis mot Fredens skola i Göteborg under hösten 2011, vilken sedan fick stänga sin verksamhet.  

För att förhindra repressalier mot den lärare som anmäler skolan och/eller huvudmannen till denna nationella nämnd för att komma till rätta med brister i skolan, ska anmälarens identitet kunna skyddas och inte vara offentlig för insyn! Annars riskerar meddelarskyddet att bli en verkningslös fasad över att saker och ting är bättre än de är och missförhållandena kan fortgå.

För den som tycker att nuvarande lagstiftning om meddelarfrihet är tillräcklig kan jag påpeka det att Transparency International släppt en rapport hösten 2013 där de granskat olika länders uppmuntran till meddelarskydd. Sverige hamnar i den rankningen bland länder med otillräckliga procedurer. Föråldrade lagar som är dåligt anpassade för de som vill slå larm om missförhållanden med dålig efterlevnad och tung bevisbörda för den som slagit larm. Storbritannien är istället ett föregångsland vad gäller meddelandeskydd. Den omfattar alla samhällets delar och alla anställda. Källor till avslöjanden går säkra. Bevisbördan ligger betydligt mer än i Sverige mot den starka parten. Arbetsgivare som bestraffar de som avslöjat får kraftiga böter. Dessa konsekvenser saknas i den svenska lagen om meddelarskydd .

Övervakning…

Övervakning är i sig integritetskränkande eftersom alla drabbas av det. Det vanligaste sättet i grundskolan är att lärare är rastvakter och ser till att upprätthålla ordningen. Lärarnas befogenheter är dock ytterst begränsade, vilket gör att många lärare drar sig för att gripa in när det gäller. I vissa gymnasieskolor med mycket stökig miljö så har istället övervakningen skett med vakter som ej är lika begränsade i sina befogenheter som lärarna. Närvaron av vuxna kan ha lugnande effekt på eleverna, men hos vissa  elevklientel kan det istället vara en sport att provocera främst rastvaktande lärare.

Övervakningskameror är en annan möjlighet. En artikel i Dagens nyheter, ”Nej till kameror i skolor överklagas” visar att med övervakningskameror kan inbrott, stölder, skadegörelse nästan helt upphöra då de installeras på strategiska platser. Biträdande rektor, Mikael Bonde på Bromma gymnasium, har märkt att eleverna gärna vill ha fler kameror, då det ökar tryggheten (vilket visar att det är några få som skapar otryggheten i skolorna). Skolledningen i Tensta gymnasium (innan den lades ned), som låg i ett socialt problemområde i Stockholms nordvästra områden, säger att kamerorna avskräckt många människor utifrån från att komma in i skolan och stjäla, langa eller skapa annan oro. Vissa elever inne i skolan öppnar för dessa utomstående som sedan snabbt bryter upp skåp och stjäl annat, exempelvis alla 30 datorer som fanns på en bokvagn. När kamerorna kom upp minskade ovälkomna besök och stölder väsentligt. 

Tyvärr brukar domstolar säga nej till kamerauppsättningarna, då de anses ”kränka elevernas integritet”. Detta är ju ett lite underligt resonemang med tanke på att kamerainspelningarna raderas var tredje dag, endast granskas när en incident inträffat och då bara av två personer. Dessutom sker ingen ljudupptagning. Min egen erfarenhet är att de bör sättas upp överallt, inte minst i klassrummen där konflikter med lärare inte sällan uppkommer i skolor i sociala problemområden. Här ligger således ansvaret på disciplinsvårigheterna på myndigheter utanför skolan som härmed förhindrar att studiero och trygghet kan upprätthållas i skolan för att några få ostört ska kunna terrorisera flertalet med hänsyn till ”personlig integritet”. 

Omplaceringar av stökiga elever

Skolobligatoriet är först och främst till för att ge barn och ungdomar rätten att få gå i skolan och få en utbildning där. Det finns föräldrar tillhörande ideologier, religioner och kulturer som vill förhindra sina barn att få denna utbildning. Det är för dessa barn och ungdomar som skolobligatoriet främst är till för. De föräldrar som hindrar sina barn och ungdomar från att delta i undervisningen i skolan ska därför bli föremål för rättsliga ingripanden där följderna kan bli omhändertagande av barnet eller ungdomen ifråga.

Nu finns det också barn och ungdomar som går in för att förstöra undervisningen och terrorisera sina skolkamrater. Dessa barn och ungdomar ska inte, som idag, kunna fortsätta att göra så på grund av den i många fall verkningslösa konsekvenstrappa som svensk lag ger utrymme för. Den modell som presenteras ovan och har sitt ursprung från New York om åtgärds och konsekvenstrappan för de barn och ungdomar som valt att sabotera undervisningen i skolan och göra skolan otrygg bör införas. I yttersta fall handlar det då om omplacering till andra skolor, omplacering till speciella undervisningsenheter (exempelvis skolakuter) och som extrem åtgärd, omplacering till skolhem långt från hemorten. Till avstängningen ska läggas ett besöksförbud till den skola där eleven ifråga blivit avstängd ifrån. Dessa barn och ungdomar är ju egentligen inte intresserade av skolan som undervisande enhet, utan som uppehållsplats där de kan ägna sig åt sociala interaktioner och kriminella handlingar. En formell avstängning hindrar inte dessa barn och ungdomar från att ta sig till skolan och fortsätta sin terrorverksamhet. Brott mot besöksförbudet till skolan ska därför kunna leda till att eleven ifråga blir placerad på ett elevhem långt från hemorten. Föräldrars vetorätt ska kunna stoppas i dessa fall. Föräldrarna har ju trots allt misslyckats med att uppfostra sina barn till ett acceptabelt beteende och ska egentligen inte kunna ha så mycket att säga till om saken. Deras underskrift på ett omplaceringsbeslut ska därför inte vara styrande.

Vad beträffar skolakuter ska det gälla för elever i grundskolan som utsätter andra för stora problem som innebär att trygghet och studiero kraftigt påverkas negativt såsom exempelvis nivå 5 och 6 i New York modellen ovan. Det ska vara obligatoriskt för alla kommuner att ha minst en sådan enhet, anpassat efter invånarantal, demografisk struktur och socioekonomisk bakgrund hos befolkningen. Friskolor ska betala en avgift till kommunen för att en sådan enhet upprätthålls och vid behov kunna omplacera stökiga barn och ungdomar till sådana enheter. En skolakut ska inte befinna sig i samma lokaler som en ordinarie skola, utan en bit därifrån. En ”klass” i en skolakut ska ha 5-6 platser för elever i olika stadier, mellanstadieelever för sig, högstadieelever för sig. Placeringen kan vara allt från ett par veckor till resten av terminen eller läsåret. Erfarenheter från Stockholm stad visar att skolakuterna har en positiv inverkan på de elever som blivit placerade här. De behöver inte leva upp till sitt forna rykte i hemskolan och därmed har det inte varit några konflikter eller våldsamma beteenden hos eleverna som känt att lärarna lyssnar på dem. De har blivit stärkta i skolarbetet och stämningen har varit lugn. Närvaron har varit hundraprocentig!

Vad gäller elever som begår förseelser på exempelvis New York modellens nivå 7,8 handlar det om så pass farliga elever att de måste isoleras helt från sin hemort och placeras på speciella nationella skolhem på avsides belägna platser i Sverige. I praktiken ett slags ungdomsfängelser, men där man har ett betydligt modernare synsätt om att försöka göra även dessa elever till goda samhällsmedborgare. Vad gäller elever i den frivilliga skolan, såsom gymnasieskolan, gäller inte skolobligatoriet. Här är det aktuellt att misskötsamma elever istället stängs av för kortare eller längre tider från skolan. Kriminella handlingar som utförs av dessa elever på skolan ska även lagföras. 

Disciplinproblemen i den Svenska skolan, otillräcklig lagstiftning och attitydproblem hos skolledare 

(Följande är utdrag ur Lars Johanssons bok, "Bli lärare", amazon.com)

Åtgärder mot dålig disciplin, vad säger lagen? 

Disciplinära åtgärder mot elever som utför trakasserier och kränkande behandling regleras i kapitel 5 i skollagen (2010:800) som började gälla första juli 2011. Här nämns bland annat: tillfällig utvisning, kvarsittning, skriftlig varning, tillfällig omplacering och avstängning. Kvarsittning beslutas av rektor och innebär att en elev ska stanna kvar i skolan under uppsikt högst en timme efter att skoldagens undervisning har avslutats, eller högst en timme innan undervisningen börjar. Den får utdelas om eleven stör undervisningen eller på annat sätt uppträder olämpligt utan att ändra sitt beteende efter lärares tillsägelse. Tillfällig omplacering kan i akuta fall genomföras utan utredning, men ska annars föregås av en utredning där andra disciplinära åtgärder först provats utan effekt. Det handlar då om tillfällig omplacering inom skolan eller till en annan skola utan att föräldern har möjlighet att stoppa detta. Avstängning får endast ske då situationerna är mycket allvarliga, såsom grovt våld som innebär att skolan måste göra anmälan till polisen och arbetsmiljöverket. Avstängning får ej ske under längre tid än tio dagar och maximalt två gånger per läsår på grundskolan, men kan ske under längre tid på gymnasieskolan och andra frivilliga skolformer.
Detta är en ändring av den tidigare skollagen, som ansåg att:

”avstängning av en elev från undervisningen som disciplinär metod representerar ett föråldrat synsätt och rimmar illa med skolplikten. Det är en ingripande åtgärd som ej är något medel för att lösa akuta situationer och att en avstängning inte heller är avskräckande och förändrar inte heller elevens beteende. En avstängning har således ingen praktisk funktion”

enligt proposition 1985/86:10 ”Ny skollag m.m.”

Däremot framgår från ett beslut av Skolverket, 27/9-1996, att som yttersta åtgärd kan en kommun även mot en elevs och dess föräldrars vilja flytta en elev till en annan skola. Detta för att kunna ge det stöd som krävs och för att andra elevers undervisning inte ska ta skada. Enligt skolministern år 2000, Ingegerd Wärnersson, skulle detta kunna vara en åtgärd som skolan kan tillämpa i mobbningsfall, om det bedöms som nödvändigt för att upprätthålla ordningen, undervisningens kvalitet eller av pedagogiska skäl . En elev förlorar nämligen inte sin rätt till utbildning bara för att denne flyttar till en annan skola. Eleven har dessutom inte rättighet att gå i en viss skola.
   Här ser man endast till den brottsutövande elevens väl och tänker inte alls på brottsoffren i skolan, de som mobbas, misshandlas, kränks och får sin undervisning förstörd. Detta var ett typiskt tänkande inom skolan på speciellt 1980,1990 och 2000 –talet.

Före halvårsskiftet 2011 gällde att de disciplinära åtgärderna i grundskolan var mycket mer begränsade. Detta reglerades av grundskoleförordningen (SFS 1994:1194).  Man följer en trappa av åtgärder. Den första är tillsägelse från läraren. Om inte detta hjälper kan föräldrarna kontaktas. Eleven kan även visas ut kvarvarande tid i en lektion, men då måste ”tillsyn” ha ordnats i skolkorridorerna. Eleverna kan även tilldelas kvarsittning i högst en timme efter skoldagens slut. Vid upprepade eller allvarligare förseelser skall detta anmälas till rektorn och elevvårdskonferensen. Elevvårdskonferensen är en sammanslutning av rektor, skolsköterska, elevens mentor och eventuell kurator där man beslutar om åtgärder och åtgärdsprogram för eleven ifråga. Föräldrarna ska kontaktas och åtgärder som är anpassade efter elevens individuella förhållande skall sättas in. Om beteendet fortfarande inte förbättras kan anmälan ske till styrelsen för utbildningen, exempelvis kommunens barn och ungdomsnämnd, för överväganden om lämpliga åtgärder, till exempel anpassad studiegång. Möjlighet finns för hemundervisning. Undervisning måste alltid erbjudas. Vid skadegörelse är det möjligt för underåriga att, efter eget samtycke, kunna avhjälpa eller begränsa en vållad skada genom egen arbetsinsats om arbetsmiljölagen följs. Endast elev som fyllt 13 år får anlitas att utföra lätt arbete som inte är av sådant slag att det kan inverka skadligt på elevens hälsa, utveckling eller skolgång. I praktiken kan skada genom arbete endast utföras av elever i grundskolans högstadium.  Alternativet är att betala för skadan. Men detta måste bygga på en frivillig överenskommelse mellan elev, föräldrar och skola. 

Vad gäller polisanmälan , då förseelsen är så pass allvarlig att skolan anser polisanmälan nödvändig, kommer ingen påföljd att utdelas om gärningsmannen är under 15 år. Polismyndigheten kommer att, med stöd av paragraf 3 i polislagen, vidarebefordra anmälan till socialtjänsten. Polisanmälan mot elever i grundskolans låg och mellanstadium kommer inte att leda till någon polisutredning och skolan bör utreda saken på egen hand. Skolan får inte hota en elev med polisanmälan. Utredning kan dock inledas mot elev som är under 15 år om utredningen kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser med avseende på eleven. Sådana brott är exempelvis överlagda brott mot person och egendom, brott som vittnar om hög grad av hänsynslöshet eller tanklöshet i fråga om andra människors liv, hälsa eller egendom, brott som till sin karaktär gör det sannolikt att behov av hjälpinsatser föreligger, till exempel narkotikabrottslighet.

 På gymnasiet gäller lite mer utvidgade regler vilket regleras i gymnasieförordningens 6 kapitel 21 paragrafen. Här följer också en trappstege som följd av en elevs olämpliga uppträdande. Första åtgärden är att läraren uppmanar eleven att ändra sitt beteende. Om inte detta hjälper ska läraren utreda orsaken till beteendet. Eventuellt kan läraren sedan utvisa eleven från återstående del av lektionspasset. Vid upprepade mindre förseelser eller mer allvarliga förseelser ska en utredning från rektorns sida ske, eventuellt med hjälp av företrädare från skolvården. Utifrån denna utredning ska rektorn försöka få eleven att bättra sig, eventuellt kombinerat med en skriftlig varning. Är eleven under 18 år ska elevens vårdnadshavare kontaktas av skolan. Om detta inte hjälper eller om elevens beteende kan antas vara skadligt på andra elever kan eleven helt eller delvis avstängas från undervisningen eller förvisas från skolan på bestämd tid. En avstängning får sträcka sig över högst två veckor per termin. En avstängning fattas av styrelsen för utbildningen och skall tillhandahålla en utredning som klarlägger omständigheterna som är av betydelse för beslutet. Utredningen skall inledas omgående och genomföras så snabbt som möjligt. Eleven får även tillfälle att muntligen yttra sig för styrelsen, eller om eleven är under 18 år, ska föräldrarna få samma möjligheter. Styrelsen måste samråda med den kommunala nämnd som har hand om sociala frågor för eleven. Rektor får dock i väntan på styrelsens beslut fatta beslut om att interimistiskt avstänga en elev om det bedöms nödvändigt med hänsyn till risken för andra elever eller skolans personal. Interimistisk avstängning får vara i högst två veckor. Hög frånvaro och brott mot ”personligt kontrakt” är inga skäl för avstängning. En elev kan även förvisas från skolan under en viss tid, högst tre terminer utöver den terminen då beslutet fattas. Frågan om förvisning avgörs av styrelsen för utbildningen och hanteras på samma sätt som vid ett avstängningsbeslut. Rektor kan besluta om interimistisk förvisning. En elev som står under åtal för en gärning får förvisas på grund av denna gärning endast om eleven erkänt inför tingsrätten att denne begått gärningen. Misshandelsdom anses som tillräckligt skäl för förvisning. Elever får också sprida eller hysa åsikter som skolan tycker är oriktiga eller olustiga såvida inte beteendet haft en skadlig inverkan på andra elever. Beslut om avvisning kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, vilket inte de övriga disciplinära åtgärderna kan.

Att reparera skador efter skadegörelse genom eget arbete är fullt möjliga även i gymnasieskolan. Kollektiv bestraffning är otillåtet. Notera att bestämmelserna i grundskole-förordningen och gymnasieförordningen inte går att avtala bort. Skolverkets beslut 18/2-1999. Eleverna på en datautbildning fick vid kursstarten teckna ett avtal med kommunen som reglerade användningen av skolans datanät. Om en elev bröt mot kontraktet stängdes eleven ute från datanätet. Härmed kunde inte eleven fullgöra sin utbildning. Skolverket ansåg att detta var att anse som en avstängning från utbildningen.

Åtgärder mot dålig disciplin, hur är det i praktiken?

Men dessa möjligheter används starkt begränsat i de svenska skolorna i praktiken. En anledning är lärarnas minskade integritet som följd av att skolorna mer och mer styrs av den snedvridna ideologin eller råbarkade ekonomiska överväganden. En följd är att många skolor leds av dåliga skolledningar som har den tron att om inte eleverna får bete sig som de vill, riskerar skolan att de flyttar till en annan skola med förlorad skolpeng som följd. Samtidigt tänker de inte på att de elever som går i skolan för att de vill lära sig kan få för sig att flytta till en annan skola för att få studiero. Nedanstående exempel visar på att det faktiskt är på det viset i många svenska skolor.
   I debattprogrammet ”Skolfront” sändes ett avsnitt 2009-10-29  där det klart framgår lärarnas mindre möjligheter till att upprätthålla ordningen i skolan i och med en lag mot kränkning och diskriminering som infördes 2006 och som missbrukas flitigt av stökiga elever.  Så fort en lärare försöker få ordning genom att höja rösten, försöker avstyra bråk, få en elev lugn så är det många elever som utnyttjar denna lag genom att anmäla läraren som inte sällan får ställas till svars inför rätta. Högsta domstolen dömde i ett fall en lärare till misshandel då han tagit tag i en elev som deltagit i ett äppelkrig i skolans korridor för att föra denne elev till rektorn när eleven vägrade följa med dit. Högsta domstolen tyckte dock att en lärare får ta tag i en elev om det inte blir något märke eller gör ont. Men var går den gränsen? Lagen om kränkning och diskriminering har stora brister som inbjuder till missbruk. Eleverna får nu makten att kunna bete sig precis som de vill utan att någon ingriper.

 Arbetsmiljöverket presenterar i en undersökning ”Korta arbetsskadefakta nr 1/2008”, ”Statistik om hot och våld i skolan” att ökningen av hot och våld i grundskolan ökat under 2000-talet.
Utifrån anmälningar i ärenden enligt arbetsmiljöförordningen 2§ på grund av hot och våld gjordes 281 anmälningar under 2004 – 2006 där förövaren var elev och offret var en lärare. Mörkertalet är stort. Jag har exempelvis inte gjort någon anmälan mot de hot och överfall jag drabbats av i svensk grundskola i ett socialt problemområde i Stockholms sydvästra förorter, Ronnaskolan i norra Södertälje. Man kan även se att manliga lärare är mer utsatta för våld och hot än kvinnliga. Förklaringen är den att låg och mellanstadielärare domineras av kvinnliga lärare medan de manliga lärarna återfinns huvudsakligen i grundskolans högstadium, så att fördelningen mellan manliga och kvinnliga lärare är för de manliga lärarna förskjuten åt grundskolans senare årskurser. Det är i grundskolans senare årskurser som disciplinproblemen är som värst, då eleverna där främst är ungdomar i pubertetsåldern.

 Förste vice ordföranden i Lärarnas Riksförbund, Anders Almgren, avslöjade i ”Skolfront” reportage hösten 2009 att en lärare aldrig ska röra en elev just för att undvika risken att bli uppsagd efter anmälan enligt år 2006 års lag om kränkning och diskriminering. Enligt Anders Almgren ingår det ej i lärarnas jobb att gripa in om eleverna bråkar utan det får bli väktarnas uppgifter. En undersökning som skolfront gjorde var att 55 % av lärarna är positivt inställda till att ta in väktare till skolorna, vid behov .

Inga konsekvenser av dåligt beteende

Skolan är ett samhälle i miniatyr där många, framförallt yngre, människor samlas. Om kriminalitet frodas i en skola i form av mobbning, misshandel, vandalisering, hot och stölder så måste konsekvenser för detta beteende sättas in. Staden New York hade stora problem med kriminalitet fram till 90-talet. Stadens styrande hade sett att kriminaliteten förvärrats när brotten blev synliga och människor upplevde att ingen reagerar eller ingriper. Därför infördes nolltolerans mot klotter, vandalisering och fylleri på gatan. Numera är New York en betydligt tryggare stad att vistas i än den var före 1990-talet.

Undanlåtenhet att agera mot kriminell verksamhet på våra skolor gör att de kriminella tar över och många av eleverna hänger med på detta. Inte bara för att de gillar det, utan även för att inte stå utanför och riskera att bli en måltavla för de kriminellas förtryck
   Nu finns i och för sig möjligheter till konsekvenser. Skolakut finns i många kommuner, bland annat i Södertälje. I en rapport från Södertäljes utbildningskontor i samarbete med Social- och omsorgskontoret  anger man :

         ”Målgruppen för Södertälje skolakuts arbete är skolpliktiga ungdomar i skolår
           6 till 9 med antingen ett asocialt beteende som blivit akut ohanterliga            6 till 9 med antingen ett asocialt beteende som blivit akut ohanterliga för
          skolpersonalen på grund av hot, våld eller andra kriminella handlingar, eller
          ungdomar  som har hög skolfrånvaro          skolpersonalen på grund av hot, våld eller andra kriminella handlingar, eller
          ungdomar  som har hög skolfrånvaro”.  

Men de ungdomar som har hög skolfrånvaro är inte sällan de som mobbats i skolan, det har jag träffat på många exempel på, inte minst när jag jobbat på IV programmet i gymnasieskolan. De vågar helt enkelt inte gå till skolan på grund av mobbarna. Risken är stor att de börjar mobbas av de kriminella elementen i skolakuten. Jag har själv praktiserat i en specialgrupp för elever som var att se som en skolakut inom skolan (tidigare kallades sådana grupper för ”obsklass”). Här var ett gäng kriminella elever blandade med några mer välartade elever som hade tydliga inlärningssvårigheter. Min uppfattning är att en sådan blandning är klart olämplig. De kriminella eleverna störde undervisningen för de med inlärningssvårigheter.

   Men låt gå attityden för de kriminella gängens agerande visas tydligt i ett fall där några unga män och pojkar skapade kaos i Hässelby villastads bibliotek. Man beslöt att hålla biblioteket stängt på eftermiddagarna istället för att avhysa bråkstakarna. Anledningen var följande retorik från Stockholms stadsbiblioteks chef, Katti Hofflin:

 "Alla kan inte kunna alla koder, tänkta eller explicita beteenden" samt "vissa platser är mer stökiga, för att biblioteket är placerat på en sådan plats. Gå en mil i en annans skor först, sedan kan du uttala dig".

Hofflin slätar över bråkstakarnas beteenden och har överseende med dem. Hon anser att vi inte kan kräva att alla förstår att man inte får trakassera och sabotera. Därför ska vi låta bråkstakarna fortsätta, men eftersom det är jobbigt för bibliotekspersonalen så stängs biblioteken på eftermiddagarna så att allmänheten inte kan ta biblioteket i bruk. De skötsamma är de verkliga offren för en sådan åtgärd, men sådant struntar Hofflin i liksom många av hennes medlöpare inom svensk myndighet inom vård, skola och omsorg.