måndag 7 mars 2016

FÖRVÄRRAD MOBBNING I DEN SVENSKA SKOLAN

FÖRVÄRRAD MOBBNING I DEN SVENSKA SKOLAN  

(Utdrag ur Lars Johanssons E-bok "Bli lärare?", Amazon.com 2015. Referenserna i detta inlägg är borttagna men finns i boken. )
Mobbning är ett fenomen som är speciellt allvarligt i skolan då den riskerar att skapa traumatiserade medborgare av de som blivit mobbade och kriminella psykopater av de som mobbar. Därför är det mycket angeläget att komma till rätta med detta problem i skolan. Problemen med mobbning i skolan har dessutom förvärrats som följd av den skolreform som 1991 överförde skolans ansvar från staten till kommunerna och tillät privata aktörer att konkurrera med friskolor.

Vad är då mobbning? Enligt en definition är det upprepade fysiska och/eller psykiska kränkningar av en person utförd av en eller flera andra personer. Att tillägga, mot den utsatta personens vilja. Begreppet ”mobbning” låter dock lite lindrigare än att kalla det för ”misshandel” och ”kränkning” vilket det egentligen är. På arbetsplatser där endast vuxna samspelar finns även mobbning, men där är det uteslutande fråga om psykiska kränkningar. I skolans värld är det både psykiska och fysiska övergrepp.
   Den snedvridna ideologin har bidragit till att försvåra stävjandet av mobbning genom sin egendomliga uppfattning om att det är förövaren som är offret och därmed den svage och utsatte. Härmed har förövaren rätt och är inte att anse som ansvarig för sina handlingar. Låter det förbluffande? Nedanstående exempel kommer att visa att det är just sådana synsätt som florerar i vissa skolor. Konkurrensutsättningen i skolan har även den bidragit till att försvåra stävjandet av mobbningen. Tvärtemot vad man skulle kunna tro, eftersom en konkurrens-utsättning ju borde innebära att en skola vill värna om sitt namn som en bra skola där ingen mobbning får förekomma och därför sätter till kraftmedel för att stoppa den. Men så fungerar det inte i verkligheten. Istället tror många skolledare att man genom att mörka mobbnings-problem kan skolan få ett bättre rykte och därigenom framstå som en bra skola att söka till. Bristen på information om skolorna vid skolvalet gör därmed att denna strategi fungerar, såsom visas nedan.  Mobbning har förvisso alltid förekommit, mest känt från engelska internatskolor med så kallad ”kamratuppfostran” som även förekommer här i Sverige. Men jag hävdar att mobbningen ökat i svensk skola under 2000-talet. Som stöd för detta påstående har jag antalet anmälda fall till Barn och Elevombudet (BEO) som instiftades som följd av att det år 2006 trädde en ny lag i kraft, lagen mot kränkning och diskriminering. Anmälningarna till BEO vid statliga skolinspektionen ökade från 355 fall år 2005 till 603 fall år 2009. 

Varför finns mobbing?

Det finns flera förklaringar. Harald Ofstad skriver i sin bok ”Vårt förakt för svaghet” :
Antisemitismen är inte det väsentliga i nazismen. Det väsentliga är läran om att den starke ska härska över den svage och att den svage är föraktlig emedan han låter sig behärskas

Det är denna människosyn som sitter djupt i medvetandet hos de elever som mobbar och hos de lärare och skolledningar som låter detta ske och på olika sätt hindrar att den mobbade eller lärare förhindrar mobbningen att ske. Att detta inte är en oväsentlig faktor visas i några av de mobbningsfall som beskrivs nedan. Denna människosyn är en följd av den snedvridning av uppfattningen om den som är offer som den snedvridna ideologin antagit. Men förklaringen ligger inte bara hos enskilda personers ageranden, utan även om skolmiljön. Brist på ordning i en miljö alstrar fördomar och diskriminering .  Dessutom kommer" låt gå"- attityd från skolledning och lärare mot normbrott att leda till att fler individer börjar bryta mot normen än de som från början bröt mot den.  Mobbning är således ett större problem i skolor med fler normbrott och" låt gå"- beteende än i skolor med bättre ordning och renare miljö .

Vem är det som börjar mobba?

En artikel i tidskriften ”Biological Psychology”  beskriver en studie på ett antal pojkar i åldern 16-18 år som hade aggressivt beteende. Bland annat användes magnetröntgen vid studien. Forskarna visade där  att det hos ett begränsat antal ungdomar sker en aktivering av njutningscentra i hjärnan när de ser andra lida. Dessa individer saknar förmåga till empati och inlevelse i andras lidande och uppvisar den människosyn om förakt för den svage som beskrivs ovan. Vi har alltså att göra med psykopater. Dessa utmärks även av en starkt manipulativ förmåga där intriger, lögner och smäktande tal får andra elever att hänga på och bilda ett mobbningsgäng. Det är dessa psykopatiska ungdomar som blir ledare för mobbningsgängen. Sedan finns det enskilda elever som mobbar andra. De är inte lika bra på att manipulera som de psykopatiska eleverna, men de har samma sadistiska drivkraft som beskrivs i artikeln i ”Biological Psychology”. En liten notis från Länstidningen i Södertälje under rubriken ”Elev stack kamrater med kanyl” belyser detta :
Pershagenskolan har polisanmält en 14-årig elev på skolan för misshandel av fyra andra elever. Det var i måndags ( 28 maj 2012) som 14-åringen lurade de andra eleverna att göra ”high five” på rasten. Men när de slog sina handflator mot 14-åringens så stack de sig illa. 14-åringen hade nämligen kilat in en kanyl mellan sina fingrar som stack ut och träffade de andra elevernas handflator. Händelserna är rubricerade som misshandel, men eftersom den misstänkte är under 15 år blir det ett fall för socialtjänsten. Var pojken fått tag i kanylen förtäljer inte historien”.
   En riskfaktor för att ungdomar ska bli mobbare är den så kallade ”fria uppfostran”. Det innebär att ett barn själv får sätta gränserna för sitt beteende och föräldrarna inte ingriper i detta. En studie av en grupp stockholmspojkar födda i slutet av 1940 talet och början av 1950 talet avslöjar samband mellan olika former av uppfostran och brottslighet. Det var främst unga som var uppfostrade enligt ”fri uppfostran”-principen och på inkonsekvent sätt som löpte de största riskerna att utveckla mera omfattande brottslighet
Som visas i mobbningsfallet ”Måns Jenninger” nedan, var mobbaren just en sådan ungdom som fått ”fri uppfostran”.

Vem är det som blir mobbad?

Denna fråga är ganska enkel att svara på. Som Harald Ofstad skriver i sin bok ”Vårt förakt för svaghet":
"Antisemitismen är inte det väsentliga i nazismen. Det väsentliga är läran om att den starke ska härska över den svage och att den svage är föraktlig emedan han låter sig behärskas”.
Således är det ofta blyga och tillbakadragna elever som blir utsatta för mobbning. De är ofta klent byggda eller överviktiga. De kan också på något sätt avvika från den norm som råder i skolan genom att exempelvis tala en annan dialekt än den som råder i regionen, eller vara nyinflyttad. Min erfarenhet som lärare är att de som blir mobboffer är först och främst blyga och tillbakadragna och i andra hand klent byggda eller överviktiga. Starka elever som avviker på andra sätt såsom att tala en annan dialekt eller vara nyinflyttad blir mer sällan mobbade. Jag har själv varit utsatt i en sådan situation, då jag som 13-åring flyttade med min familj från Malmö till Luleå. Nyinflyttad och med skånsk dialekt i den norrländska sociala miljön. Några grabbar började mobba mig. Jag slog tillbaka och mobbningen upphörde ganska snart. Däremot kan en stark elev som säger ifrån mot ett kriminellt elevgäng som drar omkring i skolan, förstör undervisningen, trakasserar och vandaliserar, själv bli mobbad av detta elevgäng som hämnd för att denne sagt ifrån mot dem (erfarenhet från min dotters skola i högstadiet). Därför ska man som lärare inte förvänta sig stöd från enskilda elever mot sådana gäng i skolor där skolledningen antagit en ”låt gå” attityd mot normbrott som inneburit att sådana gäng kan härja i skolan.  Det som nämns ovan om vem som blir mobbad skiljer sig från den officiella åsikten, nämligen att "vem som helst kan råka ut för att bli mobbad". Min uppfattning är att detta inte stämmer och det är en politiskt korrekt konstruktion som är till för att de som vet med sig att de är i riskgruppen för att bli mobbade (enligt ovanstående exempel) inte ska känna obehag. 

Vad säger lagen om skolans skyldighet att stävja mobbning?

I Lpo 94, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet,  står det om ”Skolans värdegrund och uppdrag, förståelse och medmänsklighet” att ”Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas”. I skollagen paragraf 10 står att 

En förskolechef eller rektor som får kännedom om att ett barn eller elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i verksamheten är skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Denne är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna
I skollagen står dessutom att handlingsplikten skall åtföljas vilket innebär att så snart skolan får kännedom om att ett barn eller en elev känner sig utsatt så måste de agera mot detta.
Men vad kan då skolan göra för att stävja mobbningen? Skolans skyldighet att kraftfullt ingripa mot mobbning av en elev är begränsad till att stödja och erbjuda hjälp till den mobbade eleven. Till exempel i form av elevassistent som personligt skydd, eller anpassad skolgång såsom undervisning i hemmet. Att skolan ”med alla medel ska försöka få mobbningen att upphöra” är begränsad till förebyggande verksamhet samt vissa ganska lama disciplinära åtgärder mot mobbarna. Före den mer skärpta skollagen som trädde i kraft i juli 2011 kunde skolan lösa problem med en elevs uppförande genom samtal med denne och om inte detta hjälper, kontakta föräldrarna. Utöver detta får läraren även visa ut en elev från undervisningen under den återstående lektionstiden eller låta eleven stanna kvar i skolan under uppsikt högst en timme vid skoldagens slut. Vid upprepade förseelser skall saken anmälas till rektor och hänskjutas till elevvårdskonferensen som skall försöka komma fram till lämpliga åtgärder för att den aktuelle eleven skall ändra sitt beteende. En del skolors ledningar tror att det är endast dessa utomordentligt milda åtgärder som skolan kan använda mot en elev som ägnar sig åt mobbning. Om mobbaren ändå inte upphör med sitt kränkande beteende, fanns möjligheten att omplacera mobbaren till en annan skola, en skolakut om sådan finnes eller att mobbaren får undervisning i hemmet. För friskolor finns vanligtvis endast alternativet undervisning i hemmet.
 
 År 2006 trädde en ny lag i kraft, lagen mot kränkning och diskriminering. Ett Barn och Elevombud (BEO) instiftades. Lagen innebar bland annat en skärpning av skolans ansvar för att vidta åtgärder mot mobbning som innebar att skolan kunde bli skadeståndsskyldig i en rättsprocess ifråga om kränkning. Lagen har dock vissa brister, bland annat att det inte är preciserat vilka åtgärder som skolan ska eller får vidta. Exempelvis finns inga skyldigheter för skolan att flytta mobbare. Det finns heller inga diskussioner om att mobboffer ska kunna få rätt till skadestånd på grund av att de faktiskt utsatts för brott. Dessutom utreds sällan brott när förövaren inte är straffmyndig, vilket oftast är fallet i grundskolan. Därför medför detta att brott inte kan styrkas varför det blir mycket svårt för mobboffret att få brottskadeersättning. Föräldrarna till de brottsutövande barnen är bara skadeståndsskyldiga för brott som deras barn begår när föräldrarna brustit i sitt tillsynsansvar. Lagen om brottsskadeersättning är därför verkningslös vid mobbning i skolan eftersom det är skolan som har tillsynsansvaret.
  I och med ändringen av skollagen som togs i bruk juli 2011 har tillfällig avstängning av elev kunnat införas som disciplinär åtgärd mot elever med dåligt uppförande även i grundskolan mot tidigare enbart i gymnasieskolan. Dessutom kan, i grundskolan, en elev som beter sig illa även bli tillfälligt omplacerad inom skolan eller till en annan skola mot föräldrarnas vilja vilket tidigare inte var möjligt. 

Vad gör svenska skolor för att stävja mobbning idag? 

Min uppfattning är att mobbning är mer utbredd i grundskolorna än i gymnasieskolorna. Engagemanget bland skolornas huvudmän och skolledare för att stoppa mobbning är i många fall lam och brukar sluta med att man tar fram en antimobbningsplan, vilket man är skyldig till enligt skollagen, som man i praktiken inte följer. Lärarna, som är de som får ta itu med mobbningen, kommer att följa skolledningarnas inställning till att ta itu med mobbningen och därför i många fall låtsas om att det inte finns även när de ser det. Det är till och med så illa att lärare som vågar ingripa mot mobbning och trakasserier själva hotas av avsked och andra disciplinära åtgärder.

Skolinspektionen presenterade under våren 2010 en rapport om mobbning i skolorna som baserats på 50 besökta skolor. Skolinspektionen konstaterar att det är för få vuxna där eleverna uppehåller sig mellan lektionerna för att mobbning ska upptäckas. Men när de vuxna ändå är där händer det ofta att de vänder bort blicken, låtsas att de inte hör. Om de säger till så kontrollerar de inte att kränkningarna upphör. Dessutom förekommer det att lärare och övrig skolpersonal bagatelliserar kränkningar som ”skoj” och att de säger att den elev som är utsatt själv drar på sig mobbningen genom sitt sätt att vara. Följden blir att eleverna förlorar förtroendet för de vuxna och istället kan komma att lösa problemen på egen hand genom att till exempel bilda gäng. 

Svenska dagbladet har 2011-08-16 publicerat en undersökning där 66 anmälningar till Barn och Elev ombudet (BEO) beträffande mobbning och kränkande behandling från år 2010 granskats. I två tredjedelar av dessa 66 fall finner Svenska Dagbladet tecken på att skolorna lägger en del av skulden på mobbningsoffren. En pojke som gick i årskurs fyra i en skola i Västerås fick dagligen ta emot tillmälen som ”dampunge”, ”cp-unge” och ”psykopat”. Skolledningen ansåg att denne pojke råkat ut för detta på grund av sitt eget beteende.  Uppgifterna från år 2010 visade också att var tredje mobbad elev tvingades byta skola. I två fall uppmanade rektorn de mobbade att flytta. 
  Clarence Frenker skrev en artikel i Metro publicerad 18 juni 2014 under rubriken "Mobbad elev skulle själv sudda bort kränkande ord". Diskrimineringsombudsmannen fick en anmälan från den mobbade högstadieeleven som på grund av sin sexuella läggning kränktes med  klotter över hela skolan. Dessutom kränktes han även muntligen med tilltalet "bög" upprepade gånger även i klassrummet. Mobbningen pågick dagligen under två år. När eleven påtalade det för rektorn uppmanade rektorn honom att sudda bort orden själv. Eleven kritiserade i sin anmälan även lärarna som sett allt men inte tagit upp problemet.

Och vad tycker eleverna om mobbningssituationen i de svenska skolorna? Rädda barnen presenterade en undersökning i slutet av år 2011, ”Ung röst 2011” där cirka 25 000 skolelever i grundskolans årskurs 6,8 och gymnasiets årskurs 1 deltog. Här ställdes frågor till eleverna bland annat om hur de upplever sin situation i skolan. Enkäten var utformad utifrån kritik och rekommendationer som FN:s kommite´  för barnens rättigheter riktat till Sveriges regering, kommuner och landsting. I delundersökningen ”Ung röst 2011-Stockholmsrapporten” svarade 7371 elever på enkäten. Där framgår att 91 procent av eleverna anser att det måste göras mer för att stoppa mobbning.

Jag jobbade under höstterminen läsåret 2008/2009 i den vinstdrivande friskolan "Vittra Östertälje"  i Södertälje kommun. Södertälje kommun var under denna period en orolig stad där det fanns ett stort kriminellt gäng, Södertäljenätverket, som slog an tonen för många ungdomar i Södertälje under denna tid. Bland annat hade Södertälje två av Sveriges 14 områden, utsedda av regeringen som utanförskapsområden, nämligen Ronna och Hovsjö.  Skolorna i Södertälje hade stora problem med otrygghet och störd studiero. Det visade sig att flera av eleverna som gick på Vittraskolan gick där för att undkomma den mobbning de utsatts för i andra kommunala skolor i denna kommun. Friskolan låg dessutom lite avsides från tätorten på gränsen mot landsbygden, vilket gjorde att det kändes mer tryggt att gå där och slippa att bli uppletad av tidigare mobbare. Vittraskolan Östertälje var alltså en fristad, en flyktingförläggning för många mobbade barn och ungdomar. Flera av dessa barn och ungdomar visade tydliga tecken på posttraumatiska stressymptom.     

Varför vill en del skolor inte stävja mobbning?

Tyvärr kan jag bara konstatera att många skolor, speciellt sådana med stökiga elever i sociala problemområden vilka vanligtvis är kommunala skolor, så starkt poängterar elevens rättigheter att man glömmer bort deras skyldigheter att inte mobba och inte bara rättigheten att slippa bli mobbad. De skolor som är starkt influerade av den snedvridna ideologin har även en tendens att se mobbaren som ett ”offer” som därmed är oansvarig för sina handlingar och att man då ser mellan fingrarna med deras ageranden. Konkurrensutsättningen av skolorna frestar även skolledare att mörka mobbningsproblemen i syfte att få skolan att framstå som bättre än den är för att locka elever till skolan. Kriminolog Sven Granath som forskar om våldsbrott vid Stockholmspolisen konstaterar att var tionde niondeklassare har utsatts för våld under ett läsår. "Tryggare Sverige" har intervjuat lärare, rektorer och poliser och visar på en skolmiljö där mobbning betraktas som en konflikt mellan jämbördiga parter vilket förminskar det inträffade. Den mobbade får således inte tillräckligt med skydd och stöd . Dessutom stöds många mobbare av medberoende föräldrar som hotar att ta sina barn och ungdomar från skolan och på så sätt minska skolans intäkter genom förlorad elevpeng om skolan vidtar åtgärder mot deras barn och ”kränker” dem. Dessa medberoende föräldrar kan dessutom aktivt misskreditera skolan och sprida ut ensidiga berättelser om vad som skett. Men även om dessa fall finns, är de i minoritet. John Berggren i Mariefred skrev en insändare i Dagens Nyheter, måndagen 19 april 2010 med rubriken ”Agera direkt när ditt barn blir mobbat”. Han skrev att
 ”min erfarenhet av mobbning är att skolan varken kan, har kraft, möjligheter eller vill lösa problemen. Tvärtom försöker man att släta över och bagatellisera”.
 John skriver vidare att hans son var utsatt för mobbning och det enda sättet var att ta tag i detta själv.

Som olika mobbningsfall visar, ser man två saker. Det ena är att mobbningen trissas upp alltmera. Mobbarna börjar med att retas men vidgar gränserna då de ser att det inte blir några negativa konsekvenser för dem. Mobbade elever har exempelvis utsatts mordförsök då mobbaren knuffade ut mobboffret på gatan framför en bil. Mordförsök har ett straffvärde på flera års fängelse. Det andra man ser är att skolledningen väljer att inte göra något, ingen polisanmälan, ingen avstängning och överföring till skolakuten för den som försökte mörda, inte ens en tillrättavisning!!! Även en del lärare tar mobbarnas parti utan ifrågasättande. Inga konsekvenser för mobbarna trots att de uttryckligen säger att de ska fortsätta att mobba.  Att världen i en del skolor skiljer sig avsevärt från övriga samhället är ju ganska uppenbart. Våldsverkare går helt fria och får inga som helst konsekvenser för sina handlingar. Det är därför som mobbningen trappas upp till dess att mobbarna känner att de fått tillstånd att mörda…

Nu har ju skollagen haft sina begränsningar i åtgärder mot mobbare, även före den senaste lagen togs i bruk juli 2011, men det har ändå alltid funnits möjlighet att flytta mobbare till andra skolor, upprätta skolakuter för att där ha undervisning för barn och ungdomar som är en fara för andra barn och ungdomar samt i yttersta fall ha undervisning i hemmet.

De skolor som vill stävja mobbning, varför lyckas de inte alltid? 

Själv har jag varit lärare på ett gymnasium med yrkesförberedande program i Södertälje kommun. Här fanns bland annat ”IV-programmet”, ett förberedande gymnasieprogram för de elever som ej blivit behöriga till gymnasiet från grundskolan. Många av eleverna som hade gått på IV programmet här berättade för mig att de fått sin utbildning förstörd i grundskolan av mobbare. Flera är typiska mobboffer. Blyga, tystlåtna, tillbakadragna. En av dessa elever uttalade att ”om jag inte klarar av IV programmet kommer jag att ta livet av mig”. Detta uttalat av en snäll pojke med svåra trauman från den mobbning han utsattes för i den närliggande F-9 grundskolan med 900 elever. En skola som sades jobba hårt för att stävja mobbning. En skola, där bara man öppnade dörrarna till skolan möttes av en ljudvall av skrän och skrik. Hur kunde då mobbning vara så omfattande i denna skola när lärare och skolledning sades jobba hårt för att stävja mobbning? Jo, helt enkelt för att verktygen för att stoppa mobbningen är trubbiga och verkningslösa. Försök att stoppa mobbning i skolan handlar antingen om förebyggande verksamhet eller om att samtala med mobbarna, enskilt, och försöka övertyga dem om att sluta med mobbningen. Ett slags vädjanden som i många fall inte leder någon vart. I de kommuner som har lyxen att ha så kallade ”skolakuter” dit elever som utgör en fara för andra elever eller förstör deras undervisning, kan skolledningen besluta om att flytta dessa elever dit. I ytterst få fall finns möjligheten att ha så kallad ”hemundervisning” av dessa elever i deras hem. Detta är extremt dyrt då lärare får åka hem till eleven ifråga och ha en elev att undervisa. Dessutom går det inte att hindra dessa elever från att ta sig till skolan och fortsätta mobbningen ändå. På grund av en slapp lagstiftning som tar alltför stor hänsyn till mobbaren och dennes föräldrars vetorätt. De metoder som används mot mobbning är dels förebyggande, dels i form av vädjande samtal gentemot mobbarna att upphöra med mobbningen:

-”Farstametoden” är en metod som har organiserade samtal med mobbarna i syfte att få slut på mobbningen. Nedanstående exempel om fallet ”Måns Jenninger” visar att detta inte biter på alla typer av mobbare. Dessutom håller metoden föräldrarna utanför och bidrar till att skolledare som inte vill ha dålig reklam för sin skola ”mörkar” problemen.

-”Friends” använder kamratstödjare för att öka delaktigheten. Elever och lärare får inte tillräckligt med tid till det stödjande arbetet och kamratstödjarna kan själva råka ut för mobbningsgäng.
-Olweusprogrammet arbetar för att förändra skolmiljön. Hela personalen involveras och arbetet kan tappa fart eller stanna av för att det är så omfattande.
-”Lion Quest” syftar till att hjälpa lärare att arbeta med etik så att unga ska kunna stå emot negativa påtryckningar. En del övningar kan uppfattas som ”larviga”. Men en pojke som uppfostrats med ”låt gå” metoden och visar destruktiva attityder lär knappast påverkas.
-”SET” ska utveckla elevens sociala och emotionella kompetens. Det kan innebära att elev och lärare får ett närmare förhållningssätt, men övningar som uppfattas som negativa kan motverka programmets effekt. Dessutom tror jag att de elever som uppfostrats på ett destruktivt sätt i föräldrahemmet är tämligen immuna mot detta.
Skolverket har dömt ut programmen mot mobbning. Skolverket har gjort en studie på 39 skolor med 10 0000  elever i  årskurs 4-9 under tre års tid, vilket publicerades i början av 2011. De undersökta antimobbningmetoderna var Friends, SET, Lions quest, Olweusprogrammet, Farstametoden, Skolkomet , Skolmedling och StegVis.  Ingen skola arbetade med bara ett program utan använde delar av flera program. Skolmaterial med övningar för eleverna och utbildning för föräldrar gav ingen effekt. Systemet med ”kamratstödjare” (”friends”) kan leda till att mobbningen ökar. Kamratstödjarna får ett för tungt ansvar. De kan uppfattas som tjallare och bli kränkta av andra elever. Mobbningen ökade i skolor som använder kamratstödjarmetoden. Lektioner kring mobbning i form av exempelvis ämnet livskunskap hade en direkt negativ effekt. Eleverna tvingas nämligen att lämna ut sig för mycket vilket sedan utnyttjas i mobbning.
   Olweusprogrammet är ett antimobbningsprogram som verkar förebyggande och har haft positiva effekter genom att kunna minska mobbningen i skolorna där det används med 30-50 procent. Det används i cirka 500 skolor så statistiken är väl underbyggd.  Men, som skolverket påtalar i sin undersökning ovan, det gäller att Olweusprogrammet utförs på rätt sätt så att det inte blir så omfattande att det hela rinner ut i sanden.

Huvudmannen kan hindra bekämpandet av mobbningen

Men det finns också det fallet att även om skolledningen vill stävja mobbning och trakasserier i skolan så sätter utbildningsnämnden i kommunen eller rättssystemet käppar i hjulet och hindrar att stävjning av mobbning och trakasserier kan ske. Med diverse juridiska tolkningar upplever många skolledningar att jurister hindrar rektorer att agera mot oordning i skolan och därmed mot de resultat i kunskap och fostran som skollagen säger att skolan ska uppnå. Tidsandan idag sätter ”individens integritetsskydd” före allt annat. Man glömmer då bort att individer inte bara har rättigheter utan även skyldigheter.  
   Som ett litet exempel från ett yrkesgymnasium i Stockholms sydvästra förorter, där jag jobbade ett par år i slutet av 2000-talet, Teknikgymnasiet i Södertälje. Biträdande rektor berättar om ett fall där en elev kommit till skolan med en kedja som vapen. Eleven misshandlade en annan elev med kedjan. Skolledningen ville stänga av eleven från skolan i två veckor som skollagen tillät. Men då måste skolledningen ha tillstånd från utbildningsnämnden. Där blev det avslag mot avstängningen med motiveringen att ”det var ett väl hårt straff för eleven”. Lyckligtvis har skollagen ändrats hösten 2011, så att en rektor i en skola kan stänga av en elev på gymnasiet i mer än två veckor och även i grundskolan i två veckor.

Några mobbningsfall

Skolinspektionens representanter, Ann-Marie Begler som är generaldirektör för Skolinspektionen samt Caroline Dyrefors Grufman, som är Barn och elevombud skriver en DN debatt 26 oktober 2013: "Flera allvarliga kränkningar i skolan de senaste veckorna" . De konstaterar att det finns många barn och ungdomar som blir kränkta och förnedrade varje dag i skolan. Vare sig skolan eller andra vuxna har förmått skydda dem. Var sjunde elev i årskurs 5 och årskurs 9 anser att de vuxna inte alltid reagerar om de får reda på att en elev har blivit kränkt eller någon varit elak mot en elev. De nämner några exempel:
-En elev som går i en särskild undervisningsgrupp på grund av ett funktionshinder kränks av andra elever som skriker fula och nedsättande ord mot honom , slår och hotar honom. När han gråtande kryper ihop i fosterställning på marken lyfter en annan pojke en stor sten för att släppa i huvudet på honom. Som tur är avvärjs det i sista stund (ett mordförsök alltså....).
-En sjuåring binds fast med hopprep i skogen. Andra elever slår honom med knytnävsslag mot ansikte och huvud. Han blir även hotad på andra sätt av de andra eleverna.
Skolinspektionens generaldirektör och Barn och elevombudet ser att mängden anmälda allvarliga kränkningar ökat liksom ökningen av antalet skadestånd, men de tror inte att situationen i skolorna förvärrats, utan att det istället är att föräldrar (inte skolledningar eller lärare) som anmäler allvarliga händelser till skolinspektionen då skolinspektionen efter år 2011 års skolreform fått mycket större befogenheter. De möter skolor som tar sitt ansvar för att stävja mobbning, men även skolor där vuxna inte låtsas se mobbningen och där man anser att en del elever får skylla sig själva för att de blir förnedrade och kränkta. Uppfattningen i dessa skolor är även att "man får tåla en del", att "pojkslagsmål är en naturlig del i deras uppväxt". Skolor som förringar eller mörkar mobbningsfallen. De hävdar att lagstiftningen är tillräcklig för att stävja mobbningen nu efter år 2011 års skolreform.

År 2006 trädde en ny lag i kraft, lagen mot kränkning och diskriminering. Ett Barn och Elevombud (BEO) instiftades. Bakgrunden till den att lagen instiftades var bland annat det kända mobbningsfallet i Sävar utanför Umeå där Lina Olofsson mobbades under många år hennes uppmärksammade fall beskrivs nedan. Vanligtvis avvisar kommunerna skadestånd som anförs med stöd av lagen genom att skolan lägger skulden på eleven som blivit mobbad eller hävdar att mobbningen är en konflikt mellan elever. Några exempel :
Mobbningsfall
Av rätten beviljat skadestånd mot kommunen
Eleven Yasmine Gustafsson, Herrgårdsskolan, mot Göteborgs kommun
239800
Elev på Vimarskolan  mot Vimmerby kommun
280000
Elev på Mosjö skola mot Örebro kommun
199800
Elev på Lindholmens gymnasium mot Göteborgs kommun
79200
Elev på Lerbergsskolan mot Höganäs kommun
50000
Elev på Kärraskolan mot Göteborgs kommun
40000
Elev på Ekebergaskolan mot Västerås kommun
10000
Illandaskolan, Karlstad kommun
5000

Som synes av tabellen ovan är skadeståndsbeloppen väldigt små i förhållande till den skada mobbningen orsakat de drabbade eleverna.
   Som lärare har jag kommit i kontakt med mobbningsfall på en del av de nio skolor jag jobbat på. För det mesta är det svårupptäckt, då mobbningen för det mesta sker när skolpersonal ej är i närheten. Den mobbade har dessutom en tendens att undvika att ta upp problemet med skolpersonalen. Men ibland tar de mobbade mod till sig och avslöjar mobbningen. I en klass elever i ett yrkesprogram på ett gymnasium i Stockholms sydvästra förorter, där jag jobbade år 2009-2011, blev två flickor trakasserade av en pojke på ett annat program. Detta tog sig uttryck i att pojken i fråga vid ett flertal tillfällen tog strupgrepp bakifrån på flickorna. Efter ett tag vågade inte flickorna gå till skolan längre och mentorn kontaktade dem och frågade om deras frånvaro som börjat öka. De avslöjade då vad som hänt. Rektorn gjorde en polisanmälan och stängde av pojken från skolan under två veckor. Då ringde pojkens mor till en av flickorna och anklagade henne för att se till att han kommer på ungdomshem och tyckte att hon skulle ta tillbaka sina anklagelser och be om ursäkt. Ett gäng av (fyra) utagerande flickor som gick i samma klass som de mobbade flickorna började även trakassera de mobbade flickorna eftersom en av flickorna i gänget varit flickvän med mobbaren. Agerandet från skolledningens sida ledde dock till att mobbningen upphörde.  
  Ett annat fall framträdde i ett reportage i Dagens Nyheter, måndagen 14:e juni 2010. Yasmine Gustafsson från Göteborg mobbades från årskurs 4 till årskurs 7 i Herrgårdskolan i Göteborg. Hon har misshandlats och hotats till livet av sina skolkamrater. Hon valde att träda fram när hon slutade årskurs 9 och har stämt Göteborgs kommun på 240 000 kr i skadestånd via Barn och elevombudet.  Yasmine berättar att det är hon som blir ifrågasatt vilket är vanligt att kommunerna gör för att slippa betala skadestånd. Lars Arrhenius som år 2010 var Barn och Elevombudet säger att i Göteborgs kommun är ifrågasättandet av Yasmine ovanligt tydligt och att kommunen har riktat åtgärder mot henne istället för mot de som utsatt henne för kränkningar. Arrhenius hoppas att om stora skadeståndsbelopp går igenom i domstolarna i mobbningsfall kommer kommunerna och huvudmännen för friskolorna att bli aktivare i arbetet för att motverka mobbning. 
   Ett annat fall kan man läsa om i ”Mitt i Botkyrka-Salem, tisdag 3:dje Augusti 2010 sidan 4.
Under artikeln ”Skolvåldet allt grövre” kunde man här läsa om fallet ”Josefin , 11 år”. Hon tvingades att lämna sin skola på grund av trakasserier från kamrater och ovilja från skolans personal att göra något åt detta. Det började i första klass där några av hennes kamrater började reta henne för hennes kläder och kallade henne för ”flodhäst” och ”cp-barn”. I början blev hon ledsen, men sade ifrån men det fortsatte och efter ett tag vande hon sig. När hon började årskurs fyra hösten 2009 blev det värre. De mobbande kamraterna började knuffas och ropade glåpord efter henne. En gång puttade en kille ut henne i gatan framför en bil så att hon höll på att bli överkörd. Hon hotades av två killar i den klass där ”Josefin ” gick att ”de skulle sparka henne så mycket att hon skulle hamna på sjukhus”. Mobbingen fortsatte och i mitten av maj 2010 fick ”Josefin” nog och vägrade att återvända till skolan. De vuxna i skolan uppmanade ”Josefin” att inte visa sig ledsen eller arg. ”Josefins” mamma anser att skolan tonat ned händelserna och menat att det rört sig om lekar som gått över styr. Skolans rektor påstod att skolan gjort så gott man kunnat för att sätta stopp för påhoppen. ”Josefins” mamma anmälde skolan till skolinspektionen.

 I min E-bok, "Bli lärare?"  redovisar jag några uppmärksammade mobbningsfall som fått mer eller mindre stor uppmärksamhet i media.

Varför ingriper inte lärare i vissa skolor mot mobbning?

Jonas Åström skrev i dagens nyheters insändarsida,  2011-12-31 att ”Det är en lärares plikt att ingripa mot mobbning”. Hans erfarenheter från grundskolan var att han sett hur lärare och rektorer stått tafatta och till och med sanktionerat mobbning och kränkande behandling. Han nämner att både lärare och studierektor uttryckt att ”om man ser ut på ett visst sätt får man faktiskt skylla sig själv”.
   Som lärare är det inte lätt att se mobbning. Det sker ofta när inte några lärare är i närheten och den mobbade har en tendens att undvika att tala om för skolpersonal att de är utsatta för mobbning. I det riksbekanta fallet med Johanna Rosenqvist som mobbades svårt psykiskt under flera år i Jättestenskolan i Grums i slutet av 1990-talet, friades Grums kommun i både hovrätt och högsta domstol efter att Johanna hade inlett en stämning av kommunen för förstörd skolgång på grund av mobbning. En anledning var Johannas ovilja att tala om att hon var mobbad och ovilja att tala om vilka det var som mobbade henne så att åtgärder kunde sättas in för att stoppa mobbningen .
När man som lärare råkar komma på en misstänkt mobbning så kan det vara i form av så kallat ”skojbråk” där mobbarna gör sken av att den mobbade är med på det hela och där den mobbade stämmer in med att flina och verka vara med i det hela för att slippa få mer stryk. Men skulle en lärare råka på en tydlig mobbingsituation där en eller flera elever misshandlar en annan elev så är det svårt att ingripa med baktanken att läraren själv kan råka illa ut, inte bara av att bli misshandlad av mobbarna utan även att riskera att mista jobbet för att själv ha ”misshandlat” och ”kränkt” eleverna när han försöker stoppa mobbningen och kan behöva värja sig från misshandel. Själv har jag inte sett några tydliga mobbningfall trots sju års erfarenhet från skolverksamhet. Däremot har jag låtit rädda elever vistas inne i klassrummen under rasterna mot löfte att inte öppna klassrummen. 

Vid ett (av mina hundratals) utvecklingssamtal erkände en flicka i årskurs 1 på gymnasiet att hon blivit utsatt för psykisk mobbning i min skola (en gymnasieskola för yrkesprogram):

-Varför har du så hög frånvaro? Är du utsatt för mobbning?
Jag ställer denna fråga till henne med anledning av hennes höga frånvaro. Vi har utvecklingssamtal och hennes far är med på utvecklingssamtalet.

 - Jo, lite beror min frånvaro på mobbning
 säger eleven. Hon är blyg, tystlåten och överviktig.
-Varför har du inte sagt något till mig?
 replikerar jag. Hon svarar
-När jag gick i årskurs sex, blev jag misshandlad av en jämnårig pojke med slag och sparkar. Min mentor stod alldeles i närheten och såg allt. Hon ingrep inte för att hindra misshandeln. Sen dess har jag inget förtroende för att skolorna vill ta tag i mobbning.
 Jag gav min elev en skolkatalog för att peka ut mobbarna för att kunna konfrontera dem senare, samt göra en skriftlig redogörelse för hur mobbningen gått till, att använda i en mobbningsdokumentation. Ingetdera fick jag och det hela rann ut i sanden. Apropå det här med att förlora förtroendet för de vuxna i skolan hos de som utsatts för mobbning. 

Men varför ingrep inte mentorn till min mentorselev i årskurs sex? Det kan finnas flera anledningar till detta. En är att själv undvika att bli slagen och sparkad av den aggressive eleven. En annan är att mentorn kunde hamna i juridisk trubbel och inte bara riskera att bli av med jobbet, utan även åtalad för att ha ingripit! Följande lilla historia kan belysa detta:
Berit Nilson och Turid Heffler i Stockholm skriver i en insändare i Dagens Nyheter tisdagen 15:e juni 2010 hur en pojke i årskurs nio under en städdag i skolan sprutar rengöringsvätska ur en sprejflaska på en flicka i årskurs sex. Detta observeras av en lärare som beslutar sig att avbryta tilltaget och beger sig dit och ber att få sprejflaskan av pojken. Pojken vägrar att ge sprejflaskan till läraren och efter en andra uppmaning börjar pojken att spruta rengörings-vätska i lärarens ansikte. Då rengöringsvätska som träffar ögonen är starkt svidande och kan vara direkt farlig, gör läraren en reflexmässig och snabbt avvärjande rörelse med handen som träffar pojkens kind. Pojken släpper flaskan. Läraren går till rektorn och berättar det inträffade. Pojken kommer också till rektorn. Läraren ber hos rektorn pojken om ursäkt för att handen träffade hans kind.  Senare ringer rektorn hem till pojken och hans pappa kommer till skolan. Pappan vill att rektorn och läraren ska gå runt i fyra klasser och berätta vad läraren gjort och att läraren bett pojken om ursäkt eftersom pojken kände sig kränkt av lärarens handlande. Så sker också skoldagen efter det inträffade. Därefter polisanmäler rektorn läraren och den ansvarige i kommunen stänger av läraren från tjänsten medan polisutredning pågår. Läraren får omedelbart lämna skolan.
I fallet med min mentorselev skulle mentorn som såg på hur hon blev misshandlad i årskurs sex varit tvungen att ingripa på ett sådant sätt att nödvärn skulle ha kunnat bli nödvändig. Mentorn skulle då riskera sin anställning vid ingripandet. Anledningen är främst den att lärare som ingriper ofta själva blir överfallna av de som trakasserar och mobbar och kan tvingas till självförsvar. Speciellt vanligt är det i grundskolans högstadium i skolor i problemområden. Och om en lärare försvarar sig mot aggressiva elever med det våld som situationen kan kräva så slutar det ofta med att läraren avskedas inte sällan föregånget av avstängning i väntan på utredning och sedan, i de fall läraren frias vid en eventuell rättegång, ett mindre avgångsvederlag med motiveringen att läraren ”gjort sig omöjlig” i skolan . Men det behöver inte gå så långt som till våld. Det räcker med att de elever som mobbar och trakasserar tycker sig vara ”kränkta” av den ingripande läraren för att läraren ska riskera avsked och rättsprocesser. Till oviljan att bekämpa mobbning hör även många skolledningars direkta ovilja att stävja detta bland annat genom att inte stödja lärare att ingripa mot mobbningen. Dels vill inte skolledningen att skolan de leder ska få dåligt rykte som ”en skola där mobbning sker” och försöker därför mörka det hela eller låtsas om att inget hänt. Dels har en del skolledningar en överdriven uppfattning om att eleven enbart har rättigheter och inga skyldigheter. Såsom beskrivs i artikeln ”Rädsla får skolorna att ignorera mobbning”  bekräftar flera föräldrar den tystnad som de upplever från skolans personal när föräldrarna berättat om trakasserier och mobbning som deras barn utsätts för i skolan. Tommy Deogan är engagerad i våld och kränkningar i skolan och föreläser om detta . Han menar att skolledningen är rädd att få ett dåligt rykte som gör att de tystar ned mobbning. Han har märkt att många rektorer är så rädda att förlora sin skolpeng att de väljer att ignorera riktigt allvarliga händelser.

Vad blir konsekvensen av mobbning ?


De som blir mobbade kommer att få svåra trauman av mobbningen. Måns Jenninger begick självmord. Lina Olofsson fick svåra posttraumatiska stress och nackskador som gjorde att hon blev invalidiserad i flera år. Björn Hultman, som intervjuas av Malin Nordgren i Dagens nyheter insidan, måndag 4 april 2011, råkade ut för psykisk mobbning och försökte ta sitt liv i årskurs nio. Han drabbades också av posttraumatisk stress och var tvungen att gå flera år i terapi för att bearbeta det han upplevt.

Mobbarna däremot blir stärkta i sin kriminella utövning, som de ostraffat kan ägna sig åt under hela skoltiden. De har förvisso en dålig empatisk förmåga då de börjar mobba, vilket kan stävjas av en god uppfostran. Men mobbarnas signum är ofta en dålig uppfostran i form av så kallad ”fri uppfostran” som innebär att de får sköta sig själva utan större ingripande från föräldrarna. Denna dåliga empatiska förmåga förstärks och övergår i psykopatiska tillstånd då de tillåts mobba. Zelma Fors, psykolog och medförfattare till boken ”Utstött. En bok om mobbning”,   säger i en intervju av Malin Nordgren i Dagens nyheter, måndag 4 april 2011, att mobbarna lär sig att bli skickliga manipulatörer som de ju tränar på under hela skoltiden. Detta fortsätter även in i arbetslivet.

SVT2 sände programmet ”Vetenskapens värld” 2/4 2012 under temat ”Vem är psykopat?” Forskningen kring psykopati gav en diagnos om psykopaterna. Egoistiska, manipulativa, saknar empati, ljuger, lätt uttråkade, spänningssökare, charmiga (på ett manipulativt sätt), presterar dåligt. Fyra gånger fler psykopater hittar man bland chefer inom näringslivet än i en randomiserad kontrollgrupp. Många våldsbrottslingar är psykopater. Det finns genetiska anlag för psykopati. Men det som programmet visade var att för att en person med dessa anlag ska utveckla en destruktiv psykopati med kriminella inslag måste miljöfaktorer in. En sådan miljöfaktor är uppfostran. Om psykopatiska tendenser såsom mobbning ignoreras kommer dessa tendenser att förstärkas då de ger en stark belöningseffekt i form av maktkänsla.
Skolor som har en förlåtande attityd till mobbare kommer därmed att skapa och fostra destruktiva psykopater med kriminella inslag och samtidigt producera svårt psykiskt skadade medborgare med posttraumatiska stressymptom. 

lördag 5 mars 2016

DE VINSTDRIVANDE FRISKOLORNA

DE VINSTDRIVANDE FRISKOLORNA 

 (Utdrag från Lars Johanssons bok "Bli lärare?", Amazon.com, E-bok. Referenserna till informationskällorna är borttagna i detta blogginlägg, men finns i boken)

Jag är INTE emot friskolor i allmänhet. Friskolor kan vara ett alldeles utmärkt alternativ till kommunala skolor, dels genom en pedagogik som bättre passar vissa elever som därmed söker sig dit, dels utgöra en konkurrens mot kommunala skolor som gör att dessa förbättrar sin verksamhet. Däremot är jag emot vinstdrivande friskolor, då de tenderar att försämra verksamheten utifrån vinstkrav.  
De vinstdrivande friskolorna är, enligt min mening, ett av stora problem inom svenskt skolväsende De drar ned på kvaliten i skolornas undervisningsuppdrag. Det är dessutom risker att börja där. De kan gå i konkurs och då är risken stor, speciellt för gymnasieelever, att de poäng som eleven tagit på de olika kurserna under studietiden spolieras. Det är nämligen så att det visat sig att fyra gymnasiefriskolor av tio inte lämnar in elevernas slutbetyg för arkivering hos kommunen. Skolorna har en skyldighet att lämna in slutbetygen till kommunen och det är en garanti för att om en elev tappar bort sitt eget exemplar och den skola som ej skickat in slutbetyget till eleven läggs ned kan det bli svårt för eleven att styrka sin gymnasiekompetens vid ansökningar till högre studier eller till jobbsök .
 Iden att i över huvud taget tillåta privata fristående vinstdrivande friskolor kommer från skolreformen 1994 då man införde skolpeng och fri konkurrens om eleverna mellan kommunala skolor och olika typer av friskolor såväl icke vinstdrivande som vinstdrivande. Detta leddes av en politisk doktrin om valfrihet, som innebar en syn på brukarna som ”kunder” som skulle välja skola efter det som passar dem bäst.
    Fast det förutsätter en bra information. Facit år 2013 är att denna information varit både bristfällig och direkt lögnaktig där just de vinstdrivande friskoleföretagen stått för de värsta exemplen på bristfällig och lögnaktig information utifrån deras överlägsna marknadsföringsförmåga. Till skillnad från att marknadsföra en dålig pryl, där det är lätt att få orsakssammanhang mellan lögnaktig marknadsföring och den dåliga prylen och därmed lätt kunna undvika den, är det mycket svårare att kontrollera hur dåliga och bristfälliga olika vinstdrivande friskoleföretags skolor är eftersom de egentliga ”kunderna” är elevernas föräldrar medan eleverna själva tror att det är så här skolvärlden ser ut och inte ifrågasätter det. Den som sedan väljer att påbörja sin utbildning i ett vinstdrivande friskoleföretag kan sedan få uppleva att företaget begär sig i konkurs och eleven i fråga blir utbildningsmässigt strandsatt med stor risk att behöva starta om utbildningen på annat håll väsentligt försenat. Detta hände bland annat med John Bauer gymnasierna i maj 2013. Cirka 10 000 elever berördes...
  
Den år 1994 införda friskolereformen motiverades utifrån att öppna för nya tänkesätt och  pedagogiska alternativ till den kommunala skolan. Valfriheten för elever och föräldrar skulle öka och konkurrensen skulle höja kvaliteten i hela skolväsendet. År 2011 går 11 % av grundskoleeleverna och 22 % av gymnasieeleverna i friskola. Andelen elever som går i friskola tenderade dessutom att öka.  År 2011 är just de vinstdrivande friskolorna en mångmiljardindustri där det förekommer brottslingar och skattefifflare som huvudmän och där en stor andel av elevernas skolpeng hamnar i skoldirektörernas bankkonton gömda i skatteparadis. Kontrollen på vilka man ger tillstånd att driva en friskola har varit dålig. Man har inte granskat de aktörer som startat friskolan. Regelverket har inte krävt denna kontroll utan man har istället fokuserat på den pedagogiska iden. Alltså har det hittills blivit så att vem som helst kunnat starta och driva en skola. Skolföretagen har kunnat anställa vem som helst som lärare (obehöriga eller behöriga lärare). Av de eventuellt behöriga lärarna har de inte nödvändigtvis behövt vara behöriga att undervisa i de ämnen de undervisar i. Att det inte funnits några krav på vare sig skolbibliotek, kurator, skolsköterska, studievägledare eller ens skolmatsal. Att man litat till föräldrarnas ”idealism” för att bedriva undervisning i vissa skolämnen såsom att åka bort långa sträckor, med föräldrarnas bilar och marktjänst, för att bedriva hemkunskapsundervisning eller slöjd intensivt under en eller två veckor Att det är fritt att fuska med betygssättningen för att det inte finns någon central kontroll av kunskaperna, utom i svenska, matematik och engelska som dessutom inte är centralt kontrollerade på något seriöst sätt. Att skolinspektörer annonserar sina besök i skolan flera veckor i förväg så att det kan städas upp inför deras besök. Bottenläget är att en dömd pedofil och dennes kriminelle medhjälpare har drivit tre fristående gymnasieskolor (Edicons skolor i Danderyd, Liljeholmen och Farsta .

Nära två tredjedelar av friskolorna drivs som aktiebolag och fem av sex går med vinst. Skolkoncernerna Academedia, John Bauer Organization (i konkurs maj 2013) , Pysslingen, Kunskapsskolan och Praktiska Sverige AB (tidigare Baggium) dominerade marknaden år 2012. Alla dessa, ägs av riskkapitalbolag.
    Vad gäller de ideella friskolorna och de icke vinstdrivande friskolorna är dock läget annorlunda. Jag har jobbat i en ideell friskola ,Freinetskolan ”Kastanjen” i norra Botkyrka, och i en icke vinstdrivande friskola i Djursholm i norra Stockholmsområdet, Viktor Rydbergs samskola. Freinetskolan visade en sund ideell inställning till att låta eleverna ta ansvar. Viktor Rydbergskolan var den mest välskötta skolan av de nio skolor jag arbetat i vad beträffar skolservice, elevansvar, organisation och respekt för lärarna. Något som egentligen borde vara standard i varje svensk skola, men som tyvärr hör till ovanligheterna. Men så har jag även jobbat i en vinstdrivande friskola ägd av ett riskkapitalbolag, Vittraskolan i Östertälje. En skola som saknade nästan all skolservice, utom matsal. En skola med dåliga undervisningsmöjligheter, dålig respekt för lärarna, hög andel obehöriga lärare, rekordmånga elever per lärare, skolledarskap som präglades av "management by fear", 60 timmars arbetsvecka, stressymptom hos lärarna med tryck över bröstet och synrubbningar, inga fackombud eller kollektivavtal, påtryckningar att ge glädjebetyg….
  
Utanför Sverige är principen i många länder att när skolor drivs i vinstsyfte får detta ske om deras finansiering inte är via skattsedeln. Skulle de finansieras av offentliga medel får de inte ta ut vinst. Sådan är principen i Nederländerna, Finland, Danmark och England. England är ju välkänt för sina privatskolor, men de är åtskilda från det offentliga systemet och finansieras med terminsavgifter, privata fonder och donationer. De väljer vilka elever de vill ta in och de kan köpas och säljas på en marknad. De länder som ger bäst utbildningsresultat enligt PISA studierna är de länder som saknar friskolor (men alltså kan ha privatskolor). Exempelvis Sydkorea, Finland, Kanada och Singapore. Dessa länder har aldrig reformerat sina skolor. Norge genomförde dock en reform år 2006 som gett mycket positiva effekter på skolväsendet och sade då även nej till att införa marknadsmässig konkurrens i skolväsendet. Norge lade i stället i sin skolreform hela sin kraft på att höja kunskapsresultaten i skolan. Finland sade nej till förslag om marknadsmässig konkurrens i skolväsendet redan år 2000. Sverige trodde på att marknadskrafterna även skulle bidra till effektivisering, höjd kvalite och lägre kostnader som de ju brukar göra inom prylmarknaden, men där det nu visat sig övertydligt att detta endast gäller om kunder och brukare har god information om produkten eller verksamheten ifråga vilket inte gäller i skola, vård och omsorg. 

Då jag har jobbat i en vinstdrivande friskola har jag fått en bra inblick i hur det kan gå till för att maximera vinstuttaget genom uppbyggnad och struktur av den vinstdrivande friskolan. Det jag fått se och vägt tillsammans med annan information har för mig visat att drivande av företag tenderar att ske med oärlighet om samhället stiftar lagar och regler som ger möjlighet till detta. Dålig insyn i verksamheten leder till fusk, bedrägligt beteende, oärlighet och dubbelmoral. I kombination med lögnaktig marknadsföring leder detta till skolor med mycket dålig kvalite i undervisningen. Men jag är inte ensam om att vara kritisk till de vinstdrivande friskolorna.  Professor emeritus Per Olov Hulth, ledamot i vetenskapsakademin, som representant för KTH:s professorer i kemi och fysik som efter ett forskarseminarium beslöt att gå ut offentligt och kritisera det svenska skolsystemet med vinstdrivande friskolor. Han säger att det svenska skolsystemet är extremt, internationellt sett, för att man i över huvud taget tillåter vinstdrivande verksamhet inom skolan. Orsaken är bland annat att skolresultaten sjunker jämfört internationellt och en stark anledning till detta är just de vinstdrivande skolföretagen. Idag är det fler mycket dåliga skolor än före skolreformen 1994, med tanke på det sjunkande kunskapsresultatet, trots att det ju var tanken att dåliga skolor skulle slås ut genom det fria skolvalet. Per Olov Hult nämner att det inte handlar om att ta bort alla friskolor, utan det handlar om att ta bort just de vinstdrivande friskolorna. De korrumperar nämligen hela systemet .

Vad har riskkapitalbolag i skolverksamheten att göra?

Innan frågan besvaras måste vi först veta vad som menas med ett riskkapitalbolag. Entreprenören Arne Weinz, styrelseordförande och en av grundarna till callcenterföretaget "GoExcellent Group” har varit i närkontakt med riskkapitalbolag som ödelade hans bolag.  
I Dagens Nyheters debattsida, 2013-06-07 skriver han om hur ett riskkapitalbolag verkar och agerar. Ett riskkapitalbolag är ett företag som köper upp andra företag. Riskkapitalbolaget agerar kortsiktigt för att maximera vinsten. Ett företag som blir uppköpt av ett riskkapitalbolag får sina likvida tillgångar dränerade och görs beroende av lånade pengar. Dessa pengar lånar riskkapitalbolaget ut till det uppköpta företaget till en ränta som är upp till  tre gånger högre än vad riskkapitalbolaget själv betalar. Räntebetalningarna går till skatteparadis. Resten plockas ut via ”rådgivningsbolag” som ger dyra påtvingade råd till det uppköpta företaget. På så sätt går vinsterna från verksamhet ut ur landet utan beskattning. Långsiktigheten hos ett typiskt riskkapitalbolag är cirka 5-6 år, vilket motsvarar livslängden för deras ägarfonder.

Just skolverksamhet är väldigt lönsam för riskkapitalbolagen.
Riskkapitalbolagen ser skolan som en säker placering okänslig för konjunktursvängningar. En efterfrågan som visserligen kan svänga med elevkullarna men som inte försvinner och pengar som flyter in från kommunerna som alltid betalar i tid. Man ser till att pressa kostnader med gemensam administration, stora upphandlingar, personalbesparande utbildningskoncept (färdigplanerad undervisning som i Kunskapsskolan) samt etablissemang i områden där eleverna är studiemotiverade och mer självgående vilket kräver lägre lärartäthet. Samtidigt går vinsten från denna skattefinansierade verksamhet genom den ovannämnda konstruktionen obeskattad till olika skatteparadis runt om i världen.
   Inte konstigt då att rikskapitalbolaget EQT i september 2015 annonserade att skolkoncernen "Academedia" skulle säljas efter 5 års innehav efter att Academedia köpts ut från börsen av EQT 2010. Academedia har 12 000 anställda och 90 000 elever i sina skolbolag där de största är skolbolagen "Kunskapsskolan" och "Vittra".   

Vinstdrivande friskolor är ofta väldigt lönsamma

Göteborgsposten redovisade onsdagen 30 juni 2010 om lönsamheten hos friskolor i Västsverige. Det gick mycket bra för dessa friskolor. I genomsnitt 12 % (vinsten är 12 kr för varje intjänad hundralapp). Det är bättre än hos de flesta börsbolag under juni 2010. Några friskolor hade ännu högre vinst, till exempel Kitas utbildning med 28,2 % och Baggium Utbildning (numera Praktiska Sverige AB)  med 15 %. Intressant att nämna är även framtidsgymnasiet i Göteborg som ägs av det börsnoterade Academedia och hade 19 % vinst samt Fenestra Centrum med 13,4 % i vinst, också det ägt av Academedia. Göteborgsposten intervjuade vidare Patrik Nystedt, vice koncernchef i Baggium, som främst har praktiska gymnasier. Trots den i Göteborg låga skolpengen, år 2010 med 85000 – 90000 kr/år, gick Baggium bra med vinst och tog under år 2008 ut 13000 kronor i vinst per elev och år av de 5000 elever Baggium hade i sina skolor då. Det mesta av de pengarna fördes bort från skolverksamheten via aktieutdelning och koncernbidrag till ägarbolaget Nordstenen AB som till största delen ägdes av det norska riskkapitalbolaget FSN Capital. Detta förklarade Patrik Nystedt med att de hade en effektiv organisation, låga administrationskostnader och kringkostnader. Han såg ingen skillnad med att vara vinstdrivande som skolföretag jämfört med om det vore renhållningsföretag eller transportföretag med upphandling av offentliga tjänster från kommunerna.
   Ett annat exempel är IT-media och Turismgymnasiet i Lund, som tog ut mer än en fjärdedel av sin omsättning i vinst. Ägarna kunde inkassera omkring 30 000 kronor i vinst per elev (av 300 elever) per år. Bolaget ägdes i sin tur av det danska riskkapitalbolaget Axcels.
Bankdirektörer brukar annars vara de som kritiseras för höga, dåligt motiverade, bonusar för att spä på deras redan höga löner, men betydligt mer lönsamt är att vara direktör för ett vinstdrivande friskoleföretag. SVT Rapport kunde den tjugonde december 2013 rapportera  om VD för riskkapitalbolaget "EQT", Conny Johnsson. EQT ägde bland annat skolkoncernen Academedia vars bolag, "Vittra" beskrivs närmare nedan. Conny Johnsson kunde år 2012 kamma in 67 miljoner i lön och andra ersättningar vilket är mer än motsvarande löner och ersättningar för de fyra bankdirektörerna för de största svenska bankerna tillsammans. .    

Vinstdrivande friskolor är lönsamma av skumma skäl

Till skillnad från Patrik Nystedt, vd för Baggium 2010, anser jag att vinstdrivande friskolor tenderar att vara vinstdrivande av skumma skäl. Jag har dessutom en praktisk erfarenhet efter att ha jobbat som lärare i ett vinstdrivande skolföretag, en Vittraskola som ägs av Academedia. Förvisso endast en termin, men det var tillräckligt för att se en hel del av vad det är som gör att en vinstdrivande friskola just blir så pass vinstdrivande. Efter en termin slutade jag då jag inte stod ut med fusket, oärligheten, resursbristen och kravlösheten på eleverna.
Ett tydligt signum för den vinstdrivande friskolan är den låga lärartätheten och de stora elevgrupperna. I lärarnas tidning nr 16, 2010 sidan 6 visas statistik kring lärartätheten i olika skolformer:
Lärartäthet, antal lärare per 100 elever
Skoltyp
7,9
Kommunala skolor
14,7
Vissa ideellt drivna friskolor som exempel Freinetskolan Kastanjen i Norsborg
8,6
Ideellt drivna friskolor utan vinstkrav (medeltal)
6,8
Vinstdrivande friskolor
5,6
Extremexemplet på vinstdrivande friskolor, Vittraskolorna som ägs av Academedia

 Enligt Sten Svensson, utredare på Lärarförbundet, är lärartätheten en av de viktigaste faktorerna för skolan att lyckas med sitt uppdrag och för att eleverna ska nå målen. Fast många av de vinstdrivande friskolorna visar upp mycket bra resultat, bättre än de kommunala skolorna. Det beror främst på att elevunderlaget till de vinstdrivande friskolorna är elever till välutbildade föräldrar. Enligt Skolverket så är 54 procent av eleverna i fristående grundskolor föräldrar med eftergymnasial utbildning mot 40 procent för elever i kommunala grundskolor. Att en elev har högutbildade föräldrar är en av de mest väsentliga orsakerna till bra skolresultat. Nu kan i och för sig friskolorna hävda att de utnyttjar lärarna effektivare och därför inte behöver någon större lärartäthet. Jodå, jag som jobbat 60 timmars arbetsvecka i  Vittraskolan i Östertälje förstår det väl. Visserligen bara en termin, så man skulle kunna säga att jag var orutinerad, men även de som var veteraner och jobbat där i 2 år hade tydliga stressymptom, såsom tryck över bröstet och synrubbningar strax innan höstlovet efter att utvecklingssamtalen genomförts. Dessutom höll sig Vittraskolan inte med kurator utan hänvisade eleverna till den kommunalt drivna BUP (Barn och Ungdoms Psykiatrin). Läromedel lånades i hög grad till de olika projekten från det kommunala stadsbiblioteket. Skolsköterskan var tillgänglig ett par dagar i månaden. Studievägledare fanns ej. Praktisk estetiska ämnen hade väldigt lite resurser. Man hade nästan inga laborationer i naturorienterande ämnen. Något skolbibliotek fanns inte. Man lockade elever till skolan med löften om höga betyg och ägnade sig i mer eller mindre stor omfattning åt betygsfusk. 

Kunskapsskolan är ett annat skolbolag inom Academediakoncernen. En flickvän till min son berättade hur det var i kunskapsskolan åren 2005-2008. Eleverna träffade en ”handledare” en gång i veckan. Hos handledaren skulle de göra upp mål för veckan i vad de skulle lära sig inom de olika skolämnena. Under veckan hölls sedan olika ”seminarier” i olika rum i skolan dit eleverna fick gå om de kände att de behövde det. Många valde att befinna sig i de gemensamma utrymmena i skolan och ”plugga” istället. Men i praktiken blev det väldigt mycket annat såsom kortspelande och fritidssnack. Flickvännen ansåg att strukturen var dålig och väldigt mycket ansvar för undervisningen hängde på eleverna själva. Den frihet detta innebar hade en starkt negativ påverkan på elevernas lärande, men de fick bra betyg (fuskbetyg)! Detta bekräftas av en genomgång som lärarnas tidning gjort och som presenterades i lärarnas tidning nr 3, 2010 av Stefan Helte. Skolverkets statistik visar att friskolor i genomsnitt har färre lärare och färre behöriga lärare (som därmed betalas en lägre lön än en behörig lärare) än kommunala skolor. Lustigt nog nämner enhetschefen vid Skolinspektionen, Bertil Karlhager, att det inte finns något i Skolinspektionens inspektioner som tyder på att detta leder till sämre kvalitet i undervisningen. Men lärarnas tidning har talat med representanter för Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt Näringsliv och forskare att många friskolor saknar specialpedagogisk kompetens, saknar studie och yrkesvägledare, saknar skolkuratorer och saknar bibliotek vilket jag även visat från min egen erfarenhet från den vinstdrivande Vittraskolan ovan. Dessutom har de ofta yngre och obehöriga lärare och därmed lägre lönekostnader.  

Att friskolor kan göra så beror på att de inte har samma krav på insyn som de kommunala skolorna. Några kvalitetsredovisningar för att visa hur man nått upp till kvalitetskraven finns inte. Dessa kvalitetsredovisningar är dessutom otillgängliga för medborgarna då de ses som ”företagshemligheter”. I dagsläget behöver dessutom inte friskolorna redovisa hur skolpengen (som är ett skattemedel) används med hänvisning till företagshemligheter.
   Socialdemokratiska talespersonen för utbildningsfrågor, Mikael Damberg (S) och miljöpartiets talesperson för utbildningspolitiska frågor, Jabar Amin, skriver i DN Debatt 2010-12-13 om att ”Skolinspektionen ska ha rätt att förbjuda vinstuttag”. Deras förslag är att ägare till friskolor som vill ta ut vinst ska anmäla detta till Skolinspektionen. Om inte skolan uppfyller kvalitetskraven ska myndigheten ha rätt att utfärda vinstutdelningsförbud.  Dessutom ska inte friskolors tillstånd automatiskt följa med vid ägarbyten. Då ska skolinspektionen vid behov kunna göra en ny prövning av tillståndet. Damberg och Amin skriver vidare:
 ”För att få starta en skola ska skolan uppfylla tydliga och konkreta kvalitetskrav som har stöd i skollagen. Det kan också handla om att skolan inte får minska lärartätheten, lärarkompetensen eller undervisningstiden och systematiskt tvinga över ansvaret på den enskilda eleven eller dennas familj för att kunna göra större vinst.”
Uppenbart att det finns ett missnöje även bland det Socialdemokratiska partiet med de vinstdrivande friskolorna, trots att det var Socialdemokraterna som var de som såg till att genomföra den stora skolreformen 1994 då friskolor tilläts. Men då hade man i tanken att det var just ideella friskolor som skulle skapas, inte oseriösa roffarföretag. Den regering som rådde från år 2006 till 2014 var en borgerlig allians dominerad av Moderaterna. Just Moderaterna är lite väl företagsvänliga och har en tendens att se mellan fingrarna med de oegentligheter som förekommer inom näringslivet. Man låter till exempel kronofogden driva in skulder baserade på 23 000 procents årlig ränta trots en ockerlagstiftning (som man ser till att ignorera). Under den Moderatstyrda alliansregeringen har vi sett hur en avreglerad marknad inom olika näringsområden som apotek, vård, skola har lett till högre kostnader och sämre kvalitet. Därför är det inte konstigt att regeringen tillåter vinstdrivande skolföretags oegentligheter.  

Låg lärartäthet

Nu har förvisso Skolverkets stora kunskapsöversikt ”vad påverkar resultaten i svensk grundskola” visat att lärartäthet har betydelse för elevernas resultat, främst bland elever i de första skolåren, för elever med utländsk bakgrund och för elever med särskilda behov. Ju äldre eleverna blir, desto mer avtar effekten av lärartätheten. Viktigaste insatsen i skolan för att eleverna ska nå bra resultat är att ha väl utbildade, kunniga och inspirerande lärare.

Föraktfull attityd mot lärarna

Typiskt för den vinstdrivande friskolan är att ha en syn på elever och deras föräldrar som ”kunder”. Kunden har alltid rätt och med den uppfattningen får man ju fler kunder. Höga betyg för dåliga insatser ger nöjda elever och föräldrar. Därför pressas lärarna till att ge höga betyg trots att de nationella betygskriterierna inte uppfylls. Lärarna får dessutom aldrig säga till eleverna att åtgärder för förbättring behövs i olika ämnen. Allt prat med eleverna måste vara positivistiskt. Några krav får ej ställas. Dessutom drivs lärarna att undervisa stora mängder elever i mycket stora studiegrupper. Fler än 30 elever i en studiegrupp är inte ovanligt. Uppstår konflikt mellan elev, förälder och lärare är det läraren som anklagas av skolledningen. Fusk vid eventuella prov får aldrig påtalas, tillsägelser vid dåligt beteende används mycket sparsamt. Denna snedvridna maktfördelning utnyttjas flitigt av vissa elever och deras föräldrar.

Positivt urval av elever

De elever som går i friskolor är oftast mer studiemotiverade, väluppfostrade och ansvarstagande än elever i kommunala skolor. Det beror på positivt urval av eleverna.
Helen Avelin skrev  en insändare Dagens Nyheter lördag 2 april 2011 om när hennes son skulle byta skola. Valet stod mellan en friskola nära hemmet och en kommunal skola lite längre bort. Hennes son var ett barn med speciella behov. Begåvad i matematik men dålig i sociala samspel, där han behöver de vuxnas stöd för att hänga med. Helen besökte friskolan för att höra hur de skulle kunna stötta hennes son. Rektorn förklarade för henne att skolans elever i huvudsak hade föräldrar som var sammanboende svenskfödda med hög utbildning. Rektorn ville inte ha några barn med särskilda behov. Han avrådde Helen från att söka plats på skolan och antydde att han skulle avslå hennes ansökan om hon ändå sökte. Men den kommunala skolan kan inte tacka nej till barn som hör till deras upptagningsområde. Och om det barnet har särskilda behov är den skolan skyldig att ta fram de nödvändiga resurser som krävs för barnets behov. 
   T'äby friskola kräver att föräldrar skriver under en överenskommelse där skolan friskriver sig från ansvar för barn med särskilda behov (år 2010). För att få börja i Täby friskola måste föräldrar och elever skriva under en överenskommelse om att de avsäger sig rätten till hjälp om barnet ifråga hade särskilda behov. I kontraktet som Täby friskola utfärdat står det:
 "Friskolor är exempelvis enligt lagen inte skyldiga att ta emot en elev om mottagandet innebär betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för skolan. Därför måste föräldrar vid inskrivning ge friskolan alla upplysningar som kan vara av betydelse för att bedöma barnets särskilda stödbehov och förutsättningar att klara sina studier. Om det i efterhand visar sig att friskolan inte fått alla uppgifter för att bedöma stödbehovet och kommunen inte vill svara för eventuella extra kostnader kon det bli svårt att tillgodose stödbehoven och eleven kan tvingas lämna skolan"
Skolinspektionen nämner att alla skolor ska vara öppna för alla och om ett barn har behov av särskilt stöd har man rätt till det och det kan man inte avtala bort. Att skriva på ett avtal för att få komma in på skolan strider mot skollagen. 
   Enstaka exempel som inte är allmängiltiga? "Uppdrag granskning" sände ett reportage om friskolors utsortering av elever i SVT 30 oktober 2013. VD för friskolornas riksförbund , Claes Nyberg, intervjuades. Han hävdade att friskolorna är öppna för alla som söker dit och att alla elever på likvärdig grund kan söka till skolan. Det finns ingen utsortering. Det är bara en myt som inte är verklig.
   Uppdrag granskning lät två reportrar med varsitt barn i 13 årsåldern som skulle börja i årskurs 7 söka till olika friskolor. En av barnen, en flicka, sades ha höga betyg, var duktig, ordentlig och studiemotiverad. Det andra barnet, en pojke, hade låga betyg, var stökig och hade kommit i fel sällskap. Hans "far" ville att han skulle få en ny chans i en friskola. Dessa båda elever sökte in på samma friskolor, 27 stycken prövades. I några av skolorna gick reportrarna med dold kamera och låtsades vara föräldrar för att prata direkt med rektorerna om intagningen av "deras barn" till höstterminen 2013. I samtliga fall fick flickan gå före eventuella köer och komma in direkt till höstterminens början. Den stökige pojken blev avvisad från hälften av de 27 skolorna med hänvisning till "att det var många som stod i kö, men att möjligheter ändå fanns att komma in genom att göra en formell ansökan till skolan".
En av de med dold kamera besökta skolorna, Milstenskolan pysslingen i Täby, besöks där rektor Karin Möller David tar emot. Här finns inga problem med oordning. Skolan har en klass i varje årskurs och totalt 460 elever där de flesta kommer från Täby. För reporterns som är "förälder" till den studiemotiverade flickan fanns inga hinder och hon var välkommen att börja höstterminen 2013 hos dem. När den stökige pojkens "förälder" besöker skolan och frågade om möjligheter för pojken att börja där sade rektorn att hon först ska tala med de andra lärarna och ha ett möte med dem. Därefter kommer hon att höra av sig. Efter en vecka hade hon fortfarande inte hört av sig och "föräldern" ringer upp henne. Hon beklagade att hon inte hört av sig tidigare men sade att det inte går att ta emot fler elever i klassen just nu. När Janne Josefsson en tid senare besöker Milstenskolan och rektorn konfronterar han henne med de uppgifter han fått tidigare, nämligen att klassen hade 20 elever och kunde ta emot ytterligare 5. Rektorn hävdade då att det inte var så i just den grupp som skulle passa både de existerande eleverna och pojken. Att flickan kom in var för att beslutet tyvärr var ett enstaka felaktigt beslut som hon beklagade. Bland de andra friskolor där pojken avvisats kom den ena bortförklaringen efter den andra när de konfronterades med reportageteamet. Minervaskolan i Umeå lät flickan komma in för att hon valt spanska som moderna språk, något som pojken ej blev upplyst om. I Montessoriskolan i Göteborg kom flickan in för att man antog att hon skulle bo i skolans närhet varvid närhetsprincipen användes för att låta henne gå före i kön. Wallbergskolan i Halmstad meddelade att inga principiella fel gjorts eftersom inga ansökningshandlingar lämnats in.....
   Med dold kamera skickades även en reporter till Profilskolan i Vinsta, Stockholm. Reportern utgav sig för att vara en musiklärare som sökte jobb. Rektorn, Greger von Sieverts, som grundat skolan, sade i anställningsintervjun att han var trött på att ta in stökiga elever till skolan och kom med nedlåtande uttalanden om dem. Men han nämnde också att bästa sättet att bli av med dem var att avvisa dem vid ansökan och hävda att det ej finns plats då det är kö till skolan. "Föräldrarna brukar nöja sig med det svaret".
   Utsorteringen är således helt relevant och tydlig. Skolornas rektorer ljuger om att de inte utsorterar elever. Därför kan Milstenskolan i Täby skryta med ett av Sveriges bästa skolresultat. Men, Greger von Sieverts pekar även på ett problem för friskolorna. Vad gör man med elever som förstör undervisningen och skapar otrygghet i skolan. Friskolorna har ju ingen skolakut som kommunerna kan ha dit elever som är farliga för sin omgivning kan omplaceras till. En lösning är förstås tillfälliga avstängningar (skollagen enligt lgr11), upp till 14 dagar per läsår i grundskolan men längre tider i gymnasiet. Därefter faktiskt, hemundervisning. Men detta är dyrt och borde egentligen ligga under det extra stöd som friskolor som har elever med särskilda behov kan få. Fast då kan ju skolans rykte bli sämre.

Antifacklig inställning

I syfte att kunna anställa och avskeda lättvindigt, hålla låga löner och pressa lärarna till åtaganden och arbetsdagar som är betydligt längre än i skolor med kollektivavtal så är de vinstdrivande friskolorna i allmänhet mot fackligt inflytande. Skolvärlden, oktober 2011 av Mikael Berling, beskriver i sin artikel att det är vanligt att kollektivavtal ej tecknas och ingen personal är med i styrelsen i friskolor. Hos mindre än en tredjedel av friskolorna finns anställda representerade i styrelsen (för friskolor med fler än 25 anställda). Däribland ingår den största friskolekoncernen 2011, Academedia, men även välkända namn som Thoren Business School, John Bauer och Jensen. Undantag finns dock. Kunskapsskolan hade både tecknat kollektivavtal och hade personalrepresentant i styrelsen. Då jag jobbade i Vittraskolan i Östertälje hösten 2008 fanns inget kollektivavtal eller fackliga representanter. 

Betygsfusk mer utbredd än i kommunala skolor

Björn Tyrefors Hinnerich,  nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, samt Jonas Vlachos, nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet och IFN har skrivit en artikel i Dagens nyheters debattsida, lördag 8 september 2012 ”Friskolorna sätter högre betyg på nationella proven” . Artikeln visade dilemmat med att låta lärarna till eleverna rätta de nationella proven. Externa provbedömare fick rätta ett antal nationella prov som lärare redan rättat. Slutsatsen var att fristående högstadie och gymnasieskolor satte högre provbetyg än kommunala skolor jämfört med de externa provbedömningarna. Just för högstadiet var avvikelserna mellan lärarna i skolan och de externa bedömarna så stor att den kunde förklara en betydande del av det resultatförsprång som fristående skolor i andra undersökningar uppvisat gentemot kommunala skolor. Eftersom eleverna som går i friskolor gör det just för att föräldrarna är högutbildade och aktiva, inte minst när det gäller att pressa lärare att sätta högre betyg på sina barn, får de högre provbetyg på de nationella proven än elever som går i kommunala skolor trots att de externa bedömarna anser att proven är likvärdiga. Därför gynnas elever i friskolorna vid betygssättning och antagning till vidare studier och därför förstärks existerande sociala skillnader i utbildningssystemet på ett bedrägligt och orättvist sätt.

Dålig undervisning

Som nämns nedan i exemplen från hur det är att vara lärare i en Vittraskola och i en Kunskapsskola så är undervisningen dålig. Mycket stora elevgrupper (30 stycken elever vid de rudimentära laborationer som kan göras), inga bibliotek för egna undersökningar, stor andel obehöriga lärare, i Vittraskolan, utbredda ”handledningspass” där lärare ska ”handleda” elever i ämnen de ej har behörighet i, rudimentära praktisk-estetiska ämnen såsom slöjd, hemkunskap (2 intensivveckor i årskurs 8 är allt för hela högstadiet i Vittraskolan).
De praktiska experimenten som väcker elevernas nyfikenhet är kraftigt reducerade i de naturorienterande ämnena. Ebba Blume skriver i Dagens Nyheter torsdag 12 september 2013 under rubriken ”Brist på utrustning sänker kemiämnet” om att ungefär 20 procent av eleverna som deltar i de nationella proven inte klarar målen i kemi. Kemiläraren Ingegerd Rosborg på YBC i Nacka säger att ett skäl är just att många skolor saknar möjlighet att låta eleverna utföra praktiska experiment. Ingegerd har erfarenhet från flera friskolor där man som kemilärare inte kan ge fullgoda lektioner. Som exempel att det saknas kemikalier, ett fåtal finns av de som man köper i en livsmedelsbutik och inga fungerande dragskåp. Följden, inga experiment under lektionerna utan endast teori. Friskolorna behöver inte ha eget laboratorium utan endast en redogörelse för hur eleverna på något sätt har tillgång till ett labb, exempelvis genom inhyrning i en annan skola. För att utföra kemiska experiment måste således eleverna ta sig till denna andra skola och det innebär i praktiken att kemiska experiment utförs väldigt sällan

Oegentligheter


"Friskolekoncernen "Praktiska Sverige AB" (tidigare Baggium) höll inne med miljontals kronor som skulle gå till elevernas lärlingsplatser. Det har pågått i flera år, säger forskaren Ingrid Berglund som utrett statsbidraget för Skolverkets räkning".
Denna rubrik presenterades i Dagens Nyheter tisdag 15 april 2014 (av Mikael Delin). Den ger en viss indikation om hur de vinstdrivande skolföretagen på olika sätt skapar sina vinster och höga löner till ledningen. DN artikeln ovan visar också att Praktiska Sverige fick 25 000 kronor per lärlingselev och läsår i statligt bidrag. Men nästan inget av detta bidrag gick till att ersätta arbetsgivarna som tog emot lärlingarna. På så sätt kunde Praktiska Sverige erhålla 200 miljoner kronor från staten i lärlingsbidrag under åren 2008 - 2010 och där skolkoncernen behöll alla pengarna själva. Inte konstigt att "Praktiska Sverige AB" hade en vinst på cirka 15 % av omsättningen under denna period. Men de arbetsgivare som tagit emot lärlingar från Praktiska Sverige fick ett lågt förtroende för Praktiska Sverige som ju faktiskt baserade en hel del av sin verksamhet på praktik och lärlingsplatser. Ett typexempel på företagsplundring där skolföretagets framtid är mindre intressant än kortsiktiga vinster. År 2012 vändes vinsterna till förluster på cirka 34 miljoner kronor och blev av kreditupplysningsföretaget UC klassat som ett företag med mycket hög risk (riskklass 1) år 2013.  Och i vanlig ordning låter det så här från skolföretagets talesman, Patrik Wigelius, myndighets och kvalitetsansvarig, när han bemöter kritiken:
-" Alla företag som vi beviljas bidrag för , får bidraget utbetalt. Om företag inte fått pengarna beror det oftast på fel i administrationen, till exempel att företaget angett fel kontonummer eller liknande"-"Vi betalar ut hela bidraget som vi får beviljat! Om vi utmärker oss är det inte så konstigt eftersom vi står för en tredjedel av alla lärlingar. Men vi har utbetalningslistor som vi redovisar för Skolverket och den revisionsfirma som granskat hur lärlingsbidraget hanteras hittade inga konstigheter"

DN kommenterar detta påstående med att revisionsfirman skrev att flera huvudmän har betalat ut ersättning först efter att deras granskning påbörjats.  Elever har själva fått söka praktik eller lärlingsplatser. Lärare var obehöriga i de ämnen de undervisade i. Eleverna kunde ha två lektioner på måndagen och sedan ingenting förrän på torsdagen. Något särskilt stöd fanns inte. Fyra av Praktiska Sverige AB:s skolor hotas idag (våren 2014) av vite från Skolinspektionen på sammanlagt 2,2 miljoner kronor för sina brister.
2013 stängde Skolinspektionen en av praktiska Sveriges cirka 35 gymnasieskolor som följd av brister inom särskilt stöd och arbetsplatsförlagt lärande.

Hur kan då föräldrar och elever välja dessa skolor?

Det finns flera skäl. Ett är att de kan vara en flyktväg från vanskötta kommunala skolor som präglas av mobbning, förstörd studiero och otrygghet. En annan är att de vinstdrivande friskolorna ofta är bra på att marknadsföra sig. Marknadsföringen är ofta oärlig. Man lovar höga betyg, men inte genom god undervisning och effektivt lärande, utan genom betygsfusk. Skolvalet är ofta gjort av föräldrarna och inte av eleverna som finner sig i att gå i dessa skolor och tror att det är så en skola ska fungera. Svaga brukare med andra ord, precis som inom äldrevården. En oberoende information om skolorna finns ej. Föräldrarna har inte mycket att gå på än reklam och rykten. De förväntas dessutom att självständigt kunna granska skolans finanser vilket ju är viktigt för att undvika strandsättning av sina barns studier om skolan går i konkurs, men detta är svårt då årsredovisningen kommer långt efter bokslutstidpunkten och för att det behövs en stark ekonomisk kompetens för att kunna utföra granskningen. I praktiken måste föräldrarna vara utbildade revisorer.

Hur det kan vara att jobba i en vinstdrivande friskola


Här hänvisar jag till Lars Johanssons E-bok "Bli lärare?", Amazon.com, 2015 för detaljer kring detta samt olika exempel på vinstdrivande friskolors oegentligheter.