FÖRVÄRRAD MOBBNING I DEN SVENSKA SKOLAN

FÖRVÄRRAD MOBBNING I DEN SVENSKA SKOLAN  

(Utdrag ur Lars Johanssons E-bok "Bli lärare?", Amazon.com 2015. Referenserna i detta inlägg är borttagna men finns i boken. )

Mobbning är ett fenomen som är speciellt allvarligt i skolan då den riskerar att skapa traumatiserade medborgare av de som blivit mobbade och kriminella psykopater av de som mobbar. Därför är det mycket angeläget att komma till rätta med detta problem i skolan. Problemen med mobbning i skolan har dessutom förvärrats som följd av den skolreform som 1991 överförde skolans ansvar från staten till kommunerna och tillät privata aktörer att konkurrera med friskolor.

Vad är då mobbning? Enligt en definition är det upprepade fysiska och/eller psykiska kränkningar av en person utförd av en eller flera andra personer. Att tillägga, mot den utsatta personens vilja. Begreppet ”mobbning” låter dock lite lindrigare än att kalla det för ”misshandel” och ”kränkning” vilket det egentligen är. På arbetsplatser där endast vuxna samspelar finns även mobbning, men där är det uteslutande fråga om psykiska kränkningar. I skolans värld är det både psykiska och fysiska övergrepp.
   Den snedvridna ideologin har bidragit till att försvåra stävjandet av mobbning genom sin egendomliga uppfattning om att det är förövaren som är offret och därmed den svage och utsatte. Härmed har förövaren rätt och är inte att anse som ansvarig för sina handlingar. Låter det förbluffande? Nedanstående exempel kommer att visa att det är just sådana synsätt som florerar i vissa skolor. Konkurrensutsättningen i skolan har även den bidragit till att försvåra stävjandet av mobbningen. Tvärtemot vad man skulle kunna tro, eftersom en konkurrens-utsättning ju borde innebära att en skola vill värna om sitt namn som en bra skola där ingen mobbning får förekomma och därför sätter till kraftmedel för att stoppa den. Men så fungerar det inte i verkligheten. Istället tror många skolledare att man genom att mörka mobbnings-problem kan skolan få ett bättre rykte och därigenom framstå som en bra skola att söka till. Bristen på information om skolorna vid skolvalet gör därmed att denna strategi fungerar, såsom visas nedan.  Mobbning har förvisso alltid förekommit, mest känt från engelska internatskolor med så kallad ”kamratuppfostran” som även förekommer här i Sverige. Men jag hävdar att mobbningen ökat i svensk skola under 2000-talet. Som stöd för detta påstående har jag antalet anmälda fall till Barn och Elevombudet (BEO) som instiftades som följd av att det år 2006 trädde en ny lag i kraft, lagen mot kränkning och diskriminering. Anmälningarna till BEO vid statliga skolinspektionen ökade från 355 fall år 2005 till 603 fall år 2009. 

Varför finns mobbing?

Det finns flera förklaringar. Harald Ofstad skriver i sin bok ”Vårt förakt för svaghet” :

”Antisemitismen är inte det väsentliga i nazismen. Det väsentliga är läran om att den starke ska härska över den svage och att den svage är föraktlig emedan han låter sig behärskas”

Det är denna människosyn som sitter djupt i medvetandet hos de elever som mobbar och hos de lärare och skolledningar som låter detta ske och på olika sätt hindrar att den mobbade eller lärare förhindrar mobbningen att ske. Att detta inte är en oväsentlig faktor visas i några av de mobbningsfall som beskrivs nedan. Denna människosyn är en följd av den snedvridning av uppfattningen om den som är offer som den snedvridna ideologin antagit. Men förklaringen ligger inte bara hos enskilda personers ageranden, utan även om skolmiljön. Brist på ordning i en miljö alstrar fördomar och diskriminering .  Dessutom kommer" låt gå"- attityd från skolledning och lärare mot normbrott att leda till att fler individer börjar bryta mot normen än de som från början bröt mot den.  Mobbning är således ett större problem i skolor med fler normbrott och" låt gå"- beteende än i skolor med bättre ordning och renare miljö .

Vem är det som börjar mobba?

En artikel i tidskriften ”Biological Psychology”  beskriver en studie på ett antal pojkar i åldern 16-18 år som hade aggressivt beteende. Bland annat användes magnetröntgen vid studien. Forskarna visade där  att det hos ett begränsat antal ungdomar sker en aktivering av njutningscentra i hjärnan när de ser andra lida. Dessa individer saknar förmåga till empati och inlevelse i andras lidande och uppvisar den människosyn om förakt för den svage som beskrivs ovan. Vi har alltså att göra med psykopater. Dessa utmärks även av en starkt manipulativ förmåga där intriger, lögner och smäktande tal får andra elever att hänga på och bilda ett mobbningsgäng. Det är dessa psykopatiska ungdomar som blir ledare för mobbningsgängen. Sedan finns det enskilda elever som mobbar andra. De är inte lika bra på att manipulera som de psykopatiska eleverna, men de har samma sadistiska drivkraft som beskrivs i artikeln i ”Biological Psychology”. En liten notis från Länstidningen i Södertälje under rubriken ”Elev stack kamrater med kanyl” belyser detta :

”Pershagenskolan har polisanmält en 14-årig elev på skolan för misshandel av fyra andra elever. Det var i måndags ( 28 maj 2012) som 14-åringen lurade de andra eleverna att göra ”high five” på rasten. Men när de slog sina handflator mot 14-åringens så stack de sig illa. 14-åringen hade nämligen kilat in en kanyl mellan sina fingrar som stack ut och träffade de andra elevernas handflator. Händelserna är rubricerade som misshandel, men eftersom den misstänkte är under 15 år blir det ett fall för socialtjänsten. Var pojken fått tag i kanylen förtäljer inte historien”.

   En riskfaktor för att ungdomar ska bli mobbare är den så kallade ”fria uppfostran”. Det innebär att ett barn själv får sätta gränserna för sitt beteende och föräldrarna inte ingriper i detta. En studie av en grupp stockholmspojkar födda i slutet av 1940 talet och början av 1950 talet avslöjar samband mellan olika former av uppfostran och brottslighet. Det var främst unga som var uppfostrade enligt ”fri uppfostran”-principen och på inkonsekvent sätt som löpte de största riskerna att utveckla mera omfattande brottslighet

Som visas i mobbningsfallet ”Måns Jenninger” nedan, var mobbaren just en sådan ungdom som fått ”fri uppfostran”.

Vem är det som blir mobbad?

Denna fråga är ganska enkel att svara på. Som Harald Ofstad skriver i sin bok ”Vårt förakt för svaghet":

"Antisemitismen är inte det väsentliga i nazismen. Det väsentliga är läran om att den starke ska härska över den svage och att den svage är föraktlig emedan han låter sig behärskas”.

Således är det ofta blyga och tillbakadragna elever som blir utsatta för mobbning. De är ofta klent byggda eller överviktiga. De kan också på något sätt avvika från den norm som råder i skolan genom att exempelvis tala en annan dialekt än den som råder i regionen, eller vara nyinflyttad. Min erfarenhet som lärare är att de som blir mobboffer är först och främst blyga och tillbakadragna och i andra hand klent byggda eller överviktiga. Starka elever som avviker på andra sätt såsom att tala en annan dialekt eller vara nyinflyttad blir mer sällan mobbade. Jag har själv varit utsatt i en sådan situation, då jag som 13-åring flyttade med min familj från Malmö till Luleå. Nyinflyttad och med skånsk dialekt i den norrländska sociala miljön. Några grabbar började mobba mig. Jag slog tillbaka och mobbningen upphörde ganska snart. Däremot kan en stark elev som säger ifrån mot ett kriminellt elevgäng som drar omkring i skolan, förstör undervisningen, trakasserar och vandaliserar, själv bli mobbad av detta elevgäng som hämnd för att denne sagt ifrån mot dem (erfarenhet från min dotters skola i högstadiet). Därför ska man som lärare inte förvänta sig stöd från enskilda elever mot sådana gäng i skolor där skolledningen antagit en ”låt gå” attityd mot normbrott som inneburit att sådana gäng kan härja i skolan.  Det som nämns ovan om vem som blir mobbad skiljer sig från den officiella åsikten, nämligen att "vem som helst kan råka ut för att bli mobbad". Min uppfattning är att detta inte stämmer och det är en politiskt korrekt konstruktion som är till för att de som vet med sig att de är i riskgruppen för att bli mobbade (enligt ovanstående exempel) inte ska känna obehag. 

Vad säger lagen om skolans skyldighet att stävja mobbning?

I Lpo 94, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet,  står det om ”Skolans värdegrund och uppdrag, förståelse och medmänsklighet” att ”Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas”. I skollagen paragraf 10 står att 

”En förskolechef eller rektor som får kännedom om att ett barn eller elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i verksamheten är skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Denne är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna”

I skollagen står dessutom att handlingsplikten skall åtföljas vilket innebär att så snart skolan får kännedom om att ett barn eller en elev känner sig utsatt så måste de agera mot detta.
Men vad kan då skolan göra för att stävja mobbningen? Skolans skyldighet att kraftfullt ingripa mot mobbning av en elev är begränsad till att stödja och erbjuda hjälp till den mobbade eleven. Till exempel i form av elevassistent som personligt skydd, eller anpassad skolgång såsom undervisning i hemmet. Att skolan ”med alla medel ska försöka få mobbningen att upphöra” är begränsad till förebyggande verksamhet samt vissa ganska lama disciplinära åtgärder mot mobbarna. Före den mer skärpta skollagen som trädde i kraft i juli 2011 kunde skolan lösa problem med en elevs uppförande genom samtal med denne och om inte detta hjälper, kontakta föräldrarna. Utöver detta får läraren även visa ut en elev från undervisningen under den återstående lektionstiden eller låta eleven stanna kvar i skolan under uppsikt högst en timme vid skoldagens slut. Vid upprepade förseelser skall saken anmälas till rektor och hänskjutas till elevvårdskonferensen som skall försöka komma fram till lämpliga åtgärder för att den aktuelle eleven skall ändra sitt beteende. En del skolors ledningar tror att det är endast dessa utomordentligt milda åtgärder som skolan kan använda mot en elev som ägnar sig åt mobbning. Om mobbaren ändå inte upphör med sitt kränkande beteende, fanns möjligheten att omplacera mobbaren till en annan skola, en skolakut om sådan finnes eller att mobbaren får undervisning i hemmet. För friskolor finns vanligtvis endast alternativet undervisning i hemmet.
   År 2006 trädde en ny lag i kraft, lagen mot kränkning och diskriminering. Ett Barn och Elevombud (BEO) instiftades. Lagen innebar bland annat en skärpning av skolans ansvar för att vidta åtgärder mot mobbning som innebar att skolan kunde bli skadeståndsskyldig i en rättsprocess ifråga om kränkning. Lagen har dock vissa brister, bland annat att det inte är preciserat vilka åtgärder som skolan ska eller får vidta. Exempelvis finns inga skyldigheter för skolan att flytta mobbare. Det finns heller inga diskussioner om att mobboffer ska kunna få rätt till skadestånd på grund av att de faktiskt utsatts för brott. Dessutom utreds sällan brott när förövaren inte är straffmyndig, vilket oftast är fallet i grundskolan. Därför medför detta att brott inte kan styrkas varför det blir mycket svårt för mobboffret att få brottskadeersättning. Föräldrarna till de brottsutövande barnen är bara skadeståndsskyldiga för brott som deras barn begår när föräldrarna brustit i sitt tillsynsansvar. Lagen om brottsskadeersättning är därför verkningslös vid mobbning i skolan eftersom det är skolan som har tillsynsansvaret.
  I och med ändringen av skollagen som togs i bruk juli 2011 har tillfällig avstängning av elev kunnat införas som disciplinär åtgärd mot elever med dåligt uppförande även i grundskolan mot tidigare enbart i gymnasieskolan. Dessutom kan, i grundskolan, en elev som beter sig illa även bli tillfälligt omplacerad inom skolan eller till en annan skola mot föräldrarnas vilja vilket tidigare inte var möjligt. 

Vad gör svenska skolor för att stävja mobbning idag? 

Min uppfattning är att mobbning är mer utbredd i grundskolorna än i gymnasieskolorna. Engagemanget bland skolornas huvudmän och skolledare för att stoppa mobbning är i många fall lam och brukar sluta med att man tar fram en antimobbningsplan, vilket man är skyldig till enligt skollagen, som man i praktiken inte följer. Lärarna, som är de som får ta itu med mobbningen, kommer att följa skolledningarnas inställning till att ta itu med mobbningen och därför i många fall låtsas om att det inte finns även när de ser det. Det är till och med så illa att lärare som vågar ingripa mot mobbning och trakasserier själva hotas av avsked och andra disciplinära åtgärder.

Skolinspektionen presenterade under våren 2010 en rapport om mobbning i skolorna som baserats på 50 besökta skolor. Skolinspektionen konstaterar att det är för få vuxna där eleverna uppehåller sig mellan lektionerna för att mobbning ska upptäckas. Men när de vuxna ändå är där händer det ofta att de vänder bort blicken, låtsas att de inte hör. Om de säger till så kontrollerar de inte att kränkningarna upphör. Dessutom förekommer det att lärare och övrig skolpersonal bagatelliserar kränkningar som ”skoj” och att de säger att den elev som är utsatt själv drar på sig mobbningen genom sitt sätt att vara. Följden blir att eleverna förlorar förtroendet för de vuxna och istället kan komma att lösa problemen på egen hand genom att till exempel bilda gäng. 

Svenska dagbladet har 2011-08-16 publicerat en undersökning där 66 anmälningar till Barn och Elev ombudet (BEO) beträffande mobbning och kränkande behandling från år 2010 granskats. I två tredjedelar av dessa 66 fall finner Svenska Dagbladet tecken på att skolorna lägger en del av skulden på mobbningsoffren. En pojke som gick i årskurs fyra i en skola i Västerås fick dagligen ta emot tillmälen som ”dampunge”, ”cp-unge” och ”psykopat”. Skolledningen ansåg att denne pojke råkat ut för detta på grund av sitt eget beteende.  Uppgifterna från år 2010 visade också att var tredje mobbad elev tvingades byta skola. I två fall uppmanade rektorn de mobbade att flytta. 
  Clarence Frenker skrev en artikel i Metro publicerad 18 juni 2014 under rubriken "Mobbad elev skulle själv sudda bort kränkande ord". Diskrimineringsombudsmannen fick en anmälan från den mobbade högstadieeleven som på grund av sin sexuella läggning kränktes med  klotter över hela skolan. Dessutom kränktes han även muntligen med tilltalet "bög" upprepade gånger även i klassrummet. Mobbningen pågick dagligen under två år. När eleven påtalade det för rektorn uppmanade rektorn honom att sudda bort orden själv. Eleven kritiserade i sin anmälan även lärarna som sett allt men inte tagit upp problemet.

Och vad tycker eleverna om mobbningssituationen i de svenska skolorna? Rädda barnen presenterade en undersökning i slutet av år 2011, ”Ung röst 2011” där cirka 25 000 skolelever i grundskolans årskurs 6,8 och gymnasiets årskurs 1 deltog. Här ställdes frågor till eleverna bland annat om hur de upplever sin situation i skolan. Enkäten var utformad utifrån kritik och rekommendationer som FN:s kommite´  för barnens rättigheter riktat till Sveriges regering, kommuner och landsting. I delundersökningen ”Ung röst 2011-Stockholmsrapporten” svarade 7371 elever på enkäten. Där framgår att 91 procent av eleverna anser att det måste göras mer för att stoppa mobbning.

Jag jobbade under höstterminen läsåret 2008/2009 i den vinstdrivande friskolan "Vittra Östertälje"  i Södertälje kommun. Södertälje kommun var under denna period en orolig stad där det fanns ett stort kriminellt gäng, Södertäljenätverket, som slog an tonen för många ungdomar i Södertälje under denna tid. Bland annat hade Södertälje två av Sveriges 14 områden, utsedda av regeringen som utanförskapsområden, nämligen Ronna och Hovsjö.  Skolorna i Södertälje hade stora problem med otrygghet och störd studiero. Det visade sig att flera av eleverna som gick på Vittraskolan gick där för att undkomma den mobbning de utsatts för i andra kommunala skolor i denna kommun. Friskolan låg dessutom lite avsides från tätorten på gränsen mot landsbygden, vilket gjorde att det kändes mer tryggt att gå där och slippa att bli uppletad av tidigare mobbare. Vittraskolan Östertälje var alltså en fristad, en flyktingförläggning för många mobbade barn och ungdomar. Flera av dessa barn och ungdomar visade tydliga tecken på posttraumatiska stressymptom.     

Varför vill en del skolor inte stävja mobbning?

Tyvärr kan jag bara konstatera att många skolor, speciellt sådana med stökiga elever i sociala problemområden vilka vanligtvis är kommunala skolor, så starkt poängterar elevens rättigheter att man glömmer bort deras skyldigheter att inte mobba och inte bara rättigheten att slippa bli mobbad. De skolor som är starkt influerade av den snedvridna ideologin har även en tendens att se mobbaren som ett ”offer” som därmed är oansvarig för sina handlingar och att man då ser mellan fingrarna med deras ageranden. Konkurrensutsättningen av skolorna frestar även skolledare att mörka mobbningsproblemen i syfte att få skolan att framstå som bättre än den är för att locka elever till skolan. Kriminolog Sven Granath som forskar om våldsbrott vid Stockholmspolisen konstaterar att var tionde niondeklassare har utsatts för våld under ett läsår. "Tryggare Sverige" har intervjuat lärare, rektorer och poliser och visar på en skolmiljö där mobbning betraktas som en konflikt mellan jämbördiga parter vilket förminskar det inträffade. Den mobbade får således inte tillräckligt med skydd och stöd . Dessutom stöds många mobbare av medberoende föräldrar som hotar att ta sina barn och ungdomar från skolan och på så sätt minska skolans intäkter genom förlorad elevpeng om skolan vidtar åtgärder mot deras barn och ”kränker” dem. Dessa medberoende föräldrar kan dessutom aktivt misskreditera skolan och sprida ut ensidiga berättelser om vad som skett. Men även om dessa fall finns, är de i minoritet. John Berggren i Mariefred skrev en insändare i Dagens Nyheter, måndagen 19 april 2010 med rubriken ”Agera direkt när ditt barn blir mobbat”. Han skrev att

 ”min erfarenhet av mobbning är att skolan varken kan, har kraft, möjligheter eller vill lösa problemen. Tvärtom försöker man att släta över och bagatellisera”.

 John skriver vidare att hans son var utsatt för mobbning och det enda sättet var att ta tag i detta själv.

Som olika mobbningsfall visar, ser man två saker. Det ena är att mobbningen trissas upp alltmera. Mobbarna börjar med att retas men vidgar gränserna då de ser att det inte blir några negativa konsekvenser för dem. Mobbade elever har exempelvis utsatts mordförsök då mobbaren knuffade ut mobboffret på gatan framför en bil. Mordförsök har ett straffvärde på flera års fängelse. Det andra man ser är att skolledningen väljer att inte göra något, ingen polisanmälan, ingen avstängning och överföring till skolakuten för den som försökte mörda, inte ens en tillrättavisning!!! Även en del lärare tar mobbarnas parti utan ifrågasättande. Inga konsekvenser för mobbarna trots att de uttryckligen säger att de ska fortsätta att mobba.  Att världen i en del skolor skiljer sig avsevärt från övriga samhället är ju ganska uppenbart. Våldsverkare går helt fria och får inga som helst konsekvenser för sina handlingar. Det är därför som mobbningen trappas upp till dess att mobbarna känner att de fått tillstånd att mörda…

Nu har ju skollagen haft sina begränsningar i åtgärder mot mobbare, även före den senaste lagen togs i bruk juli 2011, men det har ändå alltid funnits möjlighet att flytta mobbare till andra skolor, upprätta skolakuter för att där ha undervisning för barn och ungdomar som är en fara för andra barn och ungdomar samt i yttersta fall ha undervisning i hemmet.

De skolor som vill stävja mobbning, varför lyckas de inte alltid? 

Själv har jag varit lärare på ett gymnasium med yrkesförberedande program i Södertälje kommun. Här fanns bland annat ”IV-programmet”, ett förberedande gymnasieprogram för de elever som ej blivit behöriga till gymnasiet från grundskolan. Många av eleverna som hade gått på IV programmet här berättade för mig att de fått sin utbildning förstörd i grundskolan av mobbare. Flera är typiska mobboffer. Blyga, tystlåtna, tillbakadragna. En av dessa elever uttalade att ”om jag inte klarar av IV programmet kommer jag att ta livet av mig”. Detta uttalat av en snäll pojke med svåra trauman från den mobbning han utsattes för i den närliggande F-9 grundskolan med 900 elever. En skola som sades jobba hårt för att stävja mobbning. En skola, där bara man öppnade dörrarna till skolan möttes av en ljudvall av skrän och skrik. Hur kunde då mobbning vara så omfattande i denna skola när lärare och skolledning sades jobba hårt för att stävja mobbning? Jo, helt enkelt för att verktygen för att stoppa mobbningen är trubbiga och verkningslösa. Försök att stoppa mobbning i skolan handlar antingen om förebyggande verksamhet eller om att samtala med mobbarna, enskilt, och försöka övertyga dem om att sluta med mobbningen. Ett slags vädjanden som i många fall inte leder någon vart. I de kommuner som har lyxen att ha så kallade ”skolakuter” dit elever som utgör en fara för andra elever eller förstör deras undervisning, kan skolledningen besluta om att flytta dessa elever dit. I ytterst få fall finns möjligheten att ha så kallad ”hemundervisning” av dessa elever i deras hem. Detta är extremt dyrt då lärare får åka hem till eleven ifråga och ha en elev att undervisa. Dessutom går det inte att hindra dessa elever från att ta sig till skolan och fortsätta mobbningen ändå. På grund av en slapp lagstiftning som tar alltför stor hänsyn till mobbaren och dennes föräldrars vetorätt. De metoder som används mot mobbning är dels förebyggande, dels i form av vädjande samtal gentemot mobbarna att upphöra med mobbningen:

-”Farstametoden” är en metod som har organiserade samtal med mobbarna i syfte att få slut på mobbningen. Nedanstående exempel om fallet ”Måns Jenninger” visar att detta inte biter på alla typer av mobbare. Dessutom håller metoden föräldrarna utanför och bidrar till att skolledare som inte vill ha dålig reklam för sin skola ”mörkar” problemen.

-”Friends” använder kamratstödjare för att öka delaktigheten. Elever och lärare får inte tillräckligt med tid till det stödjande arbetet och kamratstödjarna kan själva råka ut för mobbningsgäng.

-Olweusprogrammet arbetar för att förändra skolmiljön. Hela personalen involveras och arbetet kan tappa fart eller stanna av för att det är så omfattande.

-”Lion Quest” syftar till att hjälpa lärare att arbeta med etik så att unga ska kunna stå emot negativa påtryckningar. En del övningar kan uppfattas som ”larviga”. Men en pojke som uppfostrats med ”låt gå” metoden och visar destruktiva attityder lär knappast påverkas.

-”SET” ska utveckla elevens sociala och emotionella kompetens. Det kan innebära att elev och lärare får ett närmare förhållningssätt, men övningar som uppfattas som negativa kan motverka programmets effekt. Dessutom tror jag att de elever som uppfostrats på ett destruktivt sätt i föräldrahemmet är tämligen immuna mot detta.

Skolverket har dömt ut programmen mot mobbning. Skolverket har gjort en studie på 39 skolor med 10 0000  elever i  årskurs 4-9 under tre års tid, vilket publicerades i början av 2011. De undersökta antimobbningmetoderna var Friends, SET, Lions quest, Olweusprogrammet, Farstametoden, Skolkomet , Skolmedling och StegVis.  Ingen skola arbetade med bara ett program utan använde delar av flera program. Skolmaterial med övningar för eleverna och utbildning för föräldrar gav ingen effekt. Systemet med ”kamratstödjare” (”friends”) kan leda till att mobbningen ökar. Kamratstödjarna får ett för tungt ansvar. De kan uppfattas som tjallare och bli kränkta av andra elever. Mobbningen ökade i skolor som använder kamratstödjarmetoden. Lektioner kring mobbning i form av exempelvis ämnet livskunskap hade en direkt negativ effekt. Eleverna tvingas nämligen att lämna ut sig för mycket vilket sedan utnyttjas i mobbning.
   Olweusprogrammet är ett antimobbningsprogram som verkar förebyggande och har haft positiva effekter genom att kunna minska mobbningen i skolorna där det används med 30-50 procent. Det används i cirka 500 skolor så statistiken är väl underbyggd.  Men, som skolverket påtalar i sin undersökning ovan, det gäller att Olweusprogrammet utförs på rätt sätt så att det inte blir så omfattande att det hela rinner ut i sanden.

Huvudmannen kan hindra bekämpandet av mobbningen

Men det finns också det fallet att även om skolledningen vill stävja mobbning och trakasserier i skolan så sätter utbildningsnämnden i kommunen eller rättssystemet käppar i hjulet och hindrar att stävjning av mobbning och trakasserier kan ske. Med diverse juridiska tolkningar upplever många skolledningar att jurister hindrar rektorer att agera mot oordning i skolan och därmed mot de resultat i kunskap och fostran som skollagen säger att skolan ska uppnå. Tidsandan idag sätter ”individens integritetsskydd” före allt annat. Man glömmer då bort att individer inte bara har rättigheter utan även skyldigheter.  
   Som ett litet exempel från ett yrkesgymnasium i Stockholms sydvästra förorter, där jag jobbade ett par år i slutet av 2000-talet, Teknikgymnasiet i Södertälje. Biträdande rektor berättar om ett fall där en elev kommit till skolan med en kedja som vapen. Eleven misshandlade en annan elev med kedjan. Skolledningen ville stänga av eleven från skolan i två veckor som skollagen tillät. Men då måste skolledningen ha tillstånd från utbildningsnämnden. Där blev det avslag mot avstängningen med motiveringen att ”det var ett väl hårt straff för eleven”. Lyckligtvis har skollagen ändrats hösten 2011, så att en rektor i en skola kan stänga av en elev på gymnasiet i mer än två veckor och även i grundskolan i två veckor.

Några mobbningsfall

Skolinspektionens representanter, Ann-Marie Begler som är generaldirektör för Skolinspektionen samt Caroline Dyrefors Grufman, som är Barn och elevombud skriver en DN debatt 26 oktober 2013: "Flera allvarliga kränkningar i skolan de senaste veckorna" . De konstaterar att det finns många barn och ungdomar som blir kränkta och förnedrade varje dag i skolan. Vare sig skolan eller andra vuxna har förmått skydda dem. Var sjunde elev i årskurs 5 och årskurs 9 anser att de vuxna inte alltid reagerar om de får reda på att en elev har blivit kränkt eller någon varit elak mot en elev. De nämner några exempel:

-En elev som går i en särskild undervisningsgrupp på grund av ett funktionshinder kränks av andra elever som skriker fula och nedsättande ord mot honom , slår och hotar honom. När han gråtande kryper ihop i fosterställning på marken lyfter en annan pojke en stor sten för att släppa i huvudet på honom. Som tur är avvärjs det i sista stund (ett mordförsök alltså....).

-En sjuåring binds fast med hopprep i skogen. Andra elever slår honom med knytnävsslag mot ansikte och huvud. Han blir även hotad på andra sätt av de andra eleverna.

Skolinspektionens generaldirektör och Barn och elevombudet ser att mängden anmälda allvarliga kränkningar ökat liksom ökningen av antalet skadestånd, men de tror inte att situationen i skolorna förvärrats, utan att det istället är att föräldrar (inte skolledningar eller lärare) som anmäler allvarliga händelser till skolinspektionen då skolinspektionen efter år 2011 års skolreform fått mycket större befogenheter. De möter skolor som tar sitt ansvar för att stävja mobbning, men även skolor där vuxna inte låtsas se mobbningen och där man anser att en del elever får skylla sig själva för att de blir förnedrade och kränkta. Uppfattningen i dessa skolor är även att "man får tåla en del", att "pojkslagsmål är en naturlig del i deras uppväxt". Skolor som förringar eller mörkar mobbningsfallen. De hävdar att lagstiftningen är tillräcklig för att stävja mobbningen nu efter år 2011 års skolreform.

År 2006 trädde en ny lag i kraft, lagen mot kränkning och diskriminering. Ett Barn och Elevombud (BEO) instiftades. Bakgrunden till den att lagen instiftades var bland annat det kända mobbningsfallet i Sävar utanför Umeå där Lina Olofsson mobbades under många år hennes uppmärksammade fall beskrivs nedan. Vanligtvis avvisar kommunerna skadestånd som anförs med stöd av lagen genom att skolan lägger skulden på eleven som blivit mobbad eller hävdar att mobbningen är en konflikt mellan elever. Några exempel :

Mobbningsfall	Av rätten beviljat skadestånd mot kommunen
Eleven Yasmine Gustafsson, Herrgårdsskolan, mot Göteborgs kommun	239800
Elev på Vimarskolan  mot Vimmerby kommun	280000
Elev på Mosjö skola mot Örebro kommun	199800
Elev på Lindholmens gymnasium mot Göteborgs kommun	79200
Elev på Lerbergsskolan mot Höganäs kommun	50000
Elev på Kärraskolan mot Göteborgs kommun	40000
Elev på Ekebergaskolan mot Västerås kommun	10000
Illandaskolan, Karlstad kommun	5000

Som synes av tabellen ovan är skadeståndsbeloppen väldigt små i förhållande till den skada mobbningen orsakat de drabbade eleverna.
   Som lärare har jag kommit i kontakt med mobbningsfall på en del av de nio skolor jag jobbat på. För det mesta är det svårupptäckt, då mobbningen för det mesta sker när skolpersonal ej är i närheten. Den mobbade har dessutom en tendens att undvika att ta upp problemet med skolpersonalen. Men ibland tar de mobbade mod till sig och avslöjar mobbningen. I en klass elever i ett yrkesprogram på ett gymnasium i Stockholms sydvästra förorter, där jag jobbade år 2009-2011, blev två flickor trakasserade av en pojke på ett annat program. Detta tog sig uttryck i att pojken i fråga vid ett flertal tillfällen tog strupgrepp bakifrån på flickorna. Efter ett tag vågade inte flickorna gå till skolan längre och mentorn kontaktade dem och frågade om deras frånvaro som börjat öka. De avslöjade då vad som hänt. Rektorn gjorde en polisanmälan och stängde av pojken från skolan under två veckor. Då ringde pojkens mor till en av flickorna och anklagade henne för att se till att han kommer på ungdomshem och tyckte att hon skulle ta tillbaka sina anklagelser och be om ursäkt. Ett gäng av (fyra) utagerande flickor som gick i samma klass som de mobbade flickorna började även trakassera de mobbade flickorna eftersom en av flickorna i gänget varit flickvän med mobbaren. Agerandet från skolledningens sida ledde dock till att mobbningen upphörde.  
  Ett annat fall framträdde i ett reportage i Dagens Nyheter, måndagen 14:e juni 2010. Yasmine Gustafsson från Göteborg mobbades från årskurs 4 till årskurs 7 i Herrgårdskolan i Göteborg. Hon har misshandlats och hotats till livet av sina skolkamrater. Hon valde att träda fram när hon slutade årskurs 9 och har stämt Göteborgs kommun på 240 000 kr i skadestånd via Barn och elevombudet.  Yasmine berättar att det är hon som blir ifrågasatt vilket är vanligt att kommunerna gör för att slippa betala skadestånd. Lars Arrhenius som år 2010 var Barn och Elevombudet säger att i Göteborgs kommun är ifrågasättandet av Yasmine ovanligt tydligt och att kommunen har riktat åtgärder mot henne istället för mot de som utsatt henne för kränkningar. Arrhenius hoppas att om stora skadeståndsbelopp går igenom i domstolarna i mobbningsfall kommer kommunerna och huvudmännen för friskolorna att bli aktivare i arbetet för att motverka mobbning. 
   Ett annat fall kan man läsa om i ”Mitt i Botkyrka-Salem, tisdag 3:dje Augusti 2010 sidan 4.
Under artikeln ”Skolvåldet allt grövre” kunde man här läsa om fallet ”Josefin , 11 år”. Hon tvingades att lämna sin skola på grund av trakasserier från kamrater och ovilja från skolans personal att göra något åt detta. Det började i första klass där några av hennes kamrater började reta henne för hennes kläder och kallade henne för ”flodhäst” och ”cp-barn”. I början blev hon ledsen, men sade ifrån men det fortsatte och efter ett tag vande hon sig. När hon började årskurs fyra hösten 2009 blev det värre. De mobbande kamraterna började knuffas och ropade glåpord efter henne. En gång puttade en kille ut henne i gatan framför en bil så att hon höll på att bli överkörd. Hon hotades av två killar i den klass där ”Josefin ” gick att ”de skulle sparka henne så mycket att hon skulle hamna på sjukhus”. Mobbingen fortsatte och i mitten av maj 2010 fick ”Josefin” nog och vägrade att återvända till skolan. De vuxna i skolan uppmanade ”Josefin” att inte visa sig ledsen eller arg. ”Josefins” mamma anser att skolan tonat ned händelserna och menat att det rört sig om lekar som gått över styr. Skolans rektor påstod att skolan gjort så gott man kunnat för att sätta stopp för påhoppen. ”Josefins” mamma anmälde skolan till skolinspektionen.

 I min E-bok, "Bli lärare?"  redovisar jag några uppmärksammade mobbningsfall som fått mer eller mindre stor uppmärksamhet i media.

Varför ingriper inte lärare i vissa skolor mot mobbning?

Jonas Åström skrev i dagens nyheters insändarsida,  2011-12-31 att ”Det är en lärares plikt att ingripa mot mobbning”. Hans erfarenheter från grundskolan var att han sett hur lärare och rektorer stått tafatta och till och med sanktionerat mobbning och kränkande behandling. Han nämner att både lärare och studierektor uttryckt att ”om man ser ut på ett visst sätt får man faktiskt skylla sig själv”.
   Som lärare är det inte lätt att se mobbning. Det sker ofta när inte några lärare är i närheten och den mobbade har en tendens att undvika att tala om för skolpersonal att de är utsatta för mobbning. I det riksbekanta fallet med Johanna Rosenqvist som mobbades svårt psykiskt under flera år i Jättestenskolan i Grums i slutet av 1990-talet, friades Grums kommun i både hovrätt och högsta domstol efter att Johanna hade inlett en stämning av kommunen för förstörd skolgång på grund av mobbning. En anledning var Johannas ovilja att tala om att hon var mobbad och ovilja att tala om vilka det var som mobbade henne så att åtgärder kunde sättas in för att stoppa mobbningen .

När man som lärare råkar komma på en misstänkt mobbning så kan det vara i form av så kallat ”skojbråk” där mobbarna gör sken av att den mobbade är med på det hela och där den mobbade stämmer in med att flina och verka vara med i det hela för att slippa få mer stryk. Men skulle en lärare råka på en tydlig mobbingsituation där en eller flera elever misshandlar en annan elev så är det svårt att ingripa med baktanken att läraren själv kan råka illa ut, inte bara av att bli misshandlad av mobbarna utan även att riskera att mista jobbet för att själv ha ”misshandlat” och ”kränkt” eleverna när han försöker stoppa mobbningen och kan behöva värja sig från misshandel. Själv har jag inte sett några tydliga mobbningfall trots sju års erfarenhet från skolverksamhet. Däremot har jag låtit rädda elever vistas inne i klassrummen under rasterna mot löfte att inte öppna klassrummen. 

Vid ett (av mina hundratals) utvecklingssamtal erkände en flicka i årskurs 1 på gymnasiet att hon blivit utsatt för psykisk mobbning i min skola (en gymnasieskola för yrkesprogram):

-Varför har du så hög frånvaro? Är du utsatt för mobbning?

Jag ställer denna fråga till henne med anledning av hennes höga frånvaro. Vi har utvecklingssamtal och hennes far är med på utvecklingssamtalet.

 - Jo, lite beror min frånvaro på mobbning

 säger eleven. Hon är blyg, tystlåten och överviktig.

-Varför har du inte sagt något till mig?

 replikerar jag. Hon svarar

-När jag gick i årskurs sex, blev jag misshandlad av en jämnårig pojke med slag och sparkar. Min mentor stod alldeles i närheten och såg allt. Hon ingrep inte för att hindra misshandeln. Sen dess har jag inget förtroende för att skolorna vill ta tag i mobbning.

 Jag gav min elev en skolkatalog för att peka ut mobbarna för att kunna konfrontera dem senare, samt göra en skriftlig redogörelse för hur mobbningen gått till, att använda i en mobbningsdokumentation. Ingetdera fick jag och det hela rann ut i sanden. Apropå det här med att förlora förtroendet för de vuxna i skolan hos de som utsatts för mobbning. 

Men varför ingrep inte mentorn till min mentorselev i årskurs sex? Det kan finnas flera anledningar till detta. En är att själv undvika att bli slagen och sparkad av den aggressive eleven. En annan är att mentorn kunde hamna i juridisk trubbel och inte bara riskera att bli av med jobbet, utan även åtalad för att ha ingripit! Följande lilla historia kan belysa detta:

Berit Nilson och Turid Heffler i Stockholm skriver i en insändare i Dagens Nyheter tisdagen 15:e juni 2010 hur en pojke i årskurs nio under en städdag i skolan sprutar rengöringsvätska ur en sprejflaska på en flicka i årskurs sex. Detta observeras av en lärare som beslutar sig att avbryta tilltaget och beger sig dit och ber att få sprejflaskan av pojken. Pojken vägrar att ge sprejflaskan till läraren och efter en andra uppmaning börjar pojken att spruta rengörings-vätska i lärarens ansikte. Då rengöringsvätska som träffar ögonen är starkt svidande och kan vara direkt farlig, gör läraren en reflexmässig och snabbt avvärjande rörelse med handen som träffar pojkens kind. Pojken släpper flaskan. Läraren går till rektorn och berättar det inträffade. Pojken kommer också till rektorn. Läraren ber hos rektorn pojken om ursäkt för att handen träffade hans kind.  Senare ringer rektorn hem till pojken och hans pappa kommer till skolan. Pappan vill att rektorn och läraren ska gå runt i fyra klasser och berätta vad läraren gjort och att läraren bett pojken om ursäkt eftersom pojken kände sig kränkt av lärarens handlande. Så sker också skoldagen efter det inträffade. Därefter polisanmäler rektorn läraren och den ansvarige i kommunen stänger av läraren från tjänsten medan polisutredning pågår. Läraren får omedelbart lämna skolan.

I fallet med min mentorselev skulle mentorn som såg på hur hon blev misshandlad i årskurs sex varit tvungen att ingripa på ett sådant sätt att nödvärn skulle ha kunnat bli nödvändig. Mentorn skulle då riskera sin anställning vid ingripandet. Anledningen är främst den att lärare som ingriper ofta själva blir överfallna av de som trakasserar och mobbar och kan tvingas till självförsvar. Speciellt vanligt är det i grundskolans högstadium i skolor i problemområden. Och om en lärare försvarar sig mot aggressiva elever med det våld som situationen kan kräva så slutar det ofta med att läraren avskedas inte sällan föregånget av avstängning i väntan på utredning och sedan, i de fall läraren frias vid en eventuell rättegång, ett mindre avgångsvederlag med motiveringen att läraren ”gjort sig omöjlig” i skolan . Men det behöver inte gå så långt som till våld. Det räcker med att de elever som mobbar och trakasserar tycker sig vara ”kränkta” av den ingripande läraren för att läraren ska riskera avsked och rättsprocesser. Till oviljan att bekämpa mobbning hör även många skolledningars direkta ovilja att stävja detta bland annat genom att inte stödja lärare att ingripa mot mobbningen. Dels vill inte skolledningen att skolan de leder ska få dåligt rykte som ”en skola där mobbning sker” och försöker därför mörka det hela eller låtsas om att inget hänt. Dels har en del skolledningar en överdriven uppfattning om att eleven enbart har rättigheter och inga skyldigheter. Såsom beskrivs i artikeln ”Rädsla får skolorna att ignorera mobbning”  bekräftar flera föräldrar den tystnad som de upplever från skolans personal när föräldrarna berättat om trakasserier och mobbning som deras barn utsätts för i skolan. Tommy Deogan är engagerad i våld och kränkningar i skolan och föreläser om detta . Han menar att skolledningen är rädd att få ett dåligt rykte som gör att de tystar ned mobbning. Han har märkt att många rektorer är så rädda att förlora sin skolpeng att de väljer att ignorera riktigt allvarliga händelser.

Vad blir konsekvensen av mobbning ?

De som blir mobbade kommer att få svåra trauman av mobbningen. Måns Jenninger begick självmord. Lina Olofsson fick svåra posttraumatiska stress och nackskador som gjorde att hon blev invalidiserad i flera år. Björn Hultman, som intervjuas av Malin Nordgren i Dagens nyheter insidan, måndag 4 april 2011, råkade ut för psykisk mobbning och försökte ta sitt liv i årskurs nio. Han drabbades också av posttraumatisk stress och var tvungen att gå flera år i terapi för att bearbeta det han upplevt.

Mobbarna däremot blir stärkta i sin kriminella utövning, som de ostraffat kan ägna sig åt under hela skoltiden. De har förvisso en dålig empatisk förmåga då de börjar mobba, vilket kan stävjas av en god uppfostran. Men mobbarnas signum är ofta en dålig uppfostran i form av så kallad ”fri uppfostran” som innebär att de får sköta sig själva utan större ingripande från föräldrarna. Denna dåliga empatiska förmåga förstärks och övergår i psykopatiska tillstånd då de tillåts mobba. Zelma Fors, psykolog och medförfattare till boken ”Utstött. En bok om mobbning”,   säger i en intervju av Malin Nordgren i Dagens nyheter, måndag 4 april 2011, att mobbarna lär sig att bli skickliga manipulatörer som de ju tränar på under hela skoltiden. Detta fortsätter även in i arbetslivet.

SVT2 sände programmet ”Vetenskapens värld” 2/4 2012 under temat ”Vem är psykopat?” Forskningen kring psykopati gav en diagnos om psykopaterna. Egoistiska, manipulativa, saknar empati, ljuger, lätt uttråkade, spänningssökare, charmiga (på ett manipulativt sätt), presterar dåligt. Fyra gånger fler psykopater hittar man bland chefer inom näringslivet än i en randomiserad kontrollgrupp. Många våldsbrottslingar är psykopater. Det finns genetiska anlag för psykopati. Men det som programmet visade var att för att en person med dessa anlag ska utveckla en destruktiv psykopati med kriminella inslag måste miljöfaktorer in. En sådan miljöfaktor är uppfostran. Om psykopatiska tendenser såsom mobbning ignoreras kommer dessa tendenser att förstärkas då de ger en stark belöningseffekt i form av maktkänsla.
Skolor som har en förlåtande attityd till mobbare kommer därmed att skapa och fostra destruktiva psykopater med kriminella inslag och samtidigt producera svårt psykiskt skadade medborgare med posttraumatiska stressymptom.