Disciplinproblemen i den Svenska skolan, otillräcklig lagstiftning och attitydproblem hos skolledare 

(Följande är utdrag ur Lars Johanssons bok, "Bli lärare", amazon.com)

Åtgärder mot dålig disciplin, vad säger lagen? 

Disciplinära åtgärder mot elever som utför trakasserier och kränkande behandling regleras i kapitel 5 i skollagen (2010:800) som började gälla första juli 2011. Här nämns bland annat: tillfällig utvisning, kvarsittning, skriftlig varning, tillfällig omplacering och avstängning. Kvarsittning beslutas av rektor och innebär att en elev ska stanna kvar i skolan under uppsikt högst en timme efter att skoldagens undervisning har avslutats, eller högst en timme innan undervisningen börjar. Den får utdelas om eleven stör undervisningen eller på annat sätt uppträder olämpligt utan att ändra sitt beteende efter lärares tillsägelse. Tillfällig omplacering kan i akuta fall genomföras utan utredning, men ska annars föregås av en utredning där andra disciplinära åtgärder först provats utan effekt. Det handlar då om tillfällig omplacering inom skolan eller till en annan skola utan att föräldern har möjlighet att stoppa detta. Avstängning får endast ske då situationerna är mycket allvarliga, såsom grovt våld som innebär att skolan måste göra anmälan till polisen och arbetsmiljöverket. Avstängning får ej ske under längre tid än tio dagar och maximalt två gånger per läsår på grundskolan, men kan ske under längre tid på gymnasieskolan och andra frivilliga skolformer.
Detta är en ändring av den tidigare skollagen, som ansåg att:

”avstängning av en elev från undervisningen som disciplinär metod representerar ett föråldrat synsätt och rimmar illa med skolplikten. Det är en ingripande åtgärd som ej är något medel för att lösa akuta situationer och att en avstängning inte heller är avskräckande och förändrar inte heller elevens beteende. En avstängning har således ingen praktisk funktion”

enligt proposition 1985/86:10 ”Ny skollag m.m.”

Däremot framgår från ett beslut av Skolverket, 27/9-1996, att som yttersta åtgärd kan en kommun även mot en elevs och dess föräldrars vilja flytta en elev till en annan skola. Detta för att kunna ge det stöd som krävs och för att andra elevers undervisning inte ska ta skada. Enligt skolministern år 2000, Ingegerd Wärnersson, skulle detta kunna vara en åtgärd som skolan kan tillämpa i mobbningsfall, om det bedöms som nödvändigt för att upprätthålla ordningen, undervisningens kvalitet eller av pedagogiska skäl . En elev förlorar nämligen inte sin rätt till utbildning bara för att denne flyttar till en annan skola. Eleven har dessutom inte rättighet att gå i en viss skola.
   Här ser man endast till den brottsutövande elevens väl och tänker inte alls på brottsoffren i skolan, de som mobbas, misshandlas, kränks och får sin undervisning förstörd. Detta var ett typiskt tänkande inom skolan på speciellt 1980,1990 och 2000 –talet.

Före halvårsskiftet 2011 gällde att de disciplinära åtgärderna i grundskolan var mycket mer begränsade. Detta reglerades av grundskoleförordningen (SFS 1994:1194).  Man följer en trappa av åtgärder. Den första är tillsägelse från läraren. Om inte detta hjälper kan föräldrarna kontaktas. Eleven kan även visas ut kvarvarande tid i en lektion, men då måste ”tillsyn” ha ordnats i skolkorridorerna. Eleverna kan även tilldelas kvarsittning i högst en timme efter skoldagens slut. Vid upprepade eller allvarligare förseelser skall detta anmälas till rektorn och elevvårdskonferensen. Elevvårdskonferensen är en sammanslutning av rektor, skolsköterska, elevens mentor och eventuell kurator där man beslutar om åtgärder och åtgärdsprogram för eleven ifråga. Föräldrarna ska kontaktas och åtgärder som är anpassade efter elevens individuella förhållande skall sättas in. Om beteendet fortfarande inte förbättras kan anmälan ske till styrelsen för utbildningen, exempelvis kommunens barn och ungdomsnämnd, för överväganden om lämpliga åtgärder, till exempel anpassad studiegång. Möjlighet finns för hemundervisning. Undervisning måste alltid erbjudas. Vid skadegörelse är det möjligt för underåriga att, efter eget samtycke, kunna avhjälpa eller begränsa en vållad skada genom egen arbetsinsats om arbetsmiljölagen följs. Endast elev som fyllt 13 år får anlitas att utföra lätt arbete som inte är av sådant slag att det kan inverka skadligt på elevens hälsa, utveckling eller skolgång. I praktiken kan skada genom arbete endast utföras av elever i grundskolans högstadium.  Alternativet är att betala för skadan. Men detta måste bygga på en frivillig överenskommelse mellan elev, föräldrar och skola. 

Vad gäller polisanmälan , då förseelsen är så pass allvarlig att skolan anser polisanmälan nödvändig, kommer ingen påföljd att utdelas om gärningsmannen är under 15 år. Polismyndigheten kommer att, med stöd av paragraf 3 i polislagen, vidarebefordra anmälan till socialtjänsten. Polisanmälan mot elever i grundskolans låg och mellanstadium kommer inte att leda till någon polisutredning och skolan bör utreda saken på egen hand. Skolan får inte hota en elev med polisanmälan. Utredning kan dock inledas mot elev som är under 15 år om utredningen kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser med avseende på eleven. Sådana brott är exempelvis överlagda brott mot person och egendom, brott som vittnar om hög grad av hänsynslöshet eller tanklöshet i fråga om andra människors liv, hälsa eller egendom, brott som till sin karaktär gör det sannolikt att behov av hjälpinsatser föreligger, till exempel narkotikabrottslighet.

 På gymnasiet gäller lite mer utvidgade regler vilket regleras i gymnasieförordningens 6 kapitel 21 paragrafen. Här följer också en trappstege som följd av en elevs olämpliga uppträdande. Första åtgärden är att läraren uppmanar eleven att ändra sitt beteende. Om inte detta hjälper ska läraren utreda orsaken till beteendet. Eventuellt kan läraren sedan utvisa eleven från återstående del av lektionspasset. Vid upprepade mindre förseelser eller mer allvarliga förseelser ska en utredning från rektorns sida ske, eventuellt med hjälp av företrädare från skolvården. Utifrån denna utredning ska rektorn försöka få eleven att bättra sig, eventuellt kombinerat med en skriftlig varning. Är eleven under 18 år ska elevens vårdnadshavare kontaktas av skolan. Om detta inte hjälper eller om elevens beteende kan antas vara skadligt på andra elever kan eleven helt eller delvis avstängas från undervisningen eller förvisas från skolan på bestämd tid. En avstängning får sträcka sig över högst två veckor per termin. En avstängning fattas av styrelsen för utbildningen och skall tillhandahålla en utredning som klarlägger omständigheterna som är av betydelse för beslutet. Utredningen skall inledas omgående och genomföras så snabbt som möjligt. Eleven får även tillfälle att muntligen yttra sig för styrelsen, eller om eleven är under 18 år, ska föräldrarna få samma möjligheter. Styrelsen måste samråda med den kommunala nämnd som har hand om sociala frågor för eleven. Rektor får dock i väntan på styrelsens beslut fatta beslut om att interimistiskt avstänga en elev om det bedöms nödvändigt med hänsyn till risken för andra elever eller skolans personal. Interimistisk avstängning får vara i högst två veckor. Hög frånvaro och brott mot ”personligt kontrakt” är inga skäl för avstängning. En elev kan även förvisas från skolan under en viss tid, högst tre terminer utöver den terminen då beslutet fattas. Frågan om förvisning avgörs av styrelsen för utbildningen och hanteras på samma sätt som vid ett avstängningsbeslut. Rektor kan besluta om interimistisk förvisning. En elev som står under åtal för en gärning får förvisas på grund av denna gärning endast om eleven erkänt inför tingsrätten att denne begått gärningen. Misshandelsdom anses som tillräckligt skäl för förvisning. Elever får också sprida eller hysa åsikter som skolan tycker är oriktiga eller olustiga såvida inte beteendet haft en skadlig inverkan på andra elever. Beslut om avvisning kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, vilket inte de övriga disciplinära åtgärderna kan.

Att reparera skador efter skadegörelse genom eget arbete är fullt möjliga även i gymnasieskolan. Kollektiv bestraffning är otillåtet. Notera att bestämmelserna i grundskole-förordningen och gymnasieförordningen inte går att avtala bort. Skolverkets beslut 18/2-1999. Eleverna på en datautbildning fick vid kursstarten teckna ett avtal med kommunen som reglerade användningen av skolans datanät. Om en elev bröt mot kontraktet stängdes eleven ute från datanätet. Härmed kunde inte eleven fullgöra sin utbildning. Skolverket ansåg att detta var att anse som en avstängning från utbildningen.

Åtgärder mot dålig disciplin, hur är det i praktiken?

Men dessa möjligheter används starkt begränsat i de svenska skolorna i praktiken. En anledning är lärarnas minskade integritet som följd av att skolorna mer och mer styrs av den snedvridna ideologin eller råbarkade ekonomiska överväganden. En följd är att många skolor leds av dåliga skolledningar som har den tron att om inte eleverna får bete sig som de vill, riskerar skolan att de flyttar till en annan skola med förlorad skolpeng som följd. Samtidigt tänker de inte på att de elever som går i skolan för att de vill lära sig kan få för sig att flytta till en annan skola för att få studiero. Nedanstående exempel visar på att det faktiskt är på det viset i många svenska skolor.
   I debattprogrammet ”Skolfront” sändes ett avsnitt 2009-10-29  där det klart framgår lärarnas mindre möjligheter till att upprätthålla ordningen i skolan i och med en lag mot kränkning och diskriminering som infördes 2006 och som missbrukas flitigt av stökiga elever.  Så fort en lärare försöker få ordning genom att höja rösten, försöker avstyra bråk, få en elev lugn så är det många elever som utnyttjar denna lag genom att anmäla läraren som inte sällan får ställas till svars inför rätta. Högsta domstolen dömde i ett fall en lärare till misshandel då han tagit tag i en elev som deltagit i ett äppelkrig i skolans korridor för att föra denne elev till rektorn när eleven vägrade följa med dit. Högsta domstolen tyckte dock att en lärare får ta tag i en elev om det inte blir något märke eller gör ont. Men var går den gränsen? Lagen om kränkning och diskriminering har stora brister som inbjuder till missbruk. Eleverna får nu makten att kunna bete sig precis som de vill utan att någon ingriper.

 Arbetsmiljöverket presenterar i en undersökning ”Korta arbetsskadefakta nr 1/2008”, ”Statistik om hot och våld i skolan” att ökningen av hot och våld i grundskolan ökat under 2000-talet.
Utifrån anmälningar i ärenden enligt arbetsmiljöförordningen 2§ på grund av hot och våld gjordes 281 anmälningar under 2004 – 2006 där förövaren var elev och offret var en lärare. Mörkertalet är stort. Jag har exempelvis inte gjort någon anmälan mot de hot och överfall jag drabbats av i svensk grundskola i ett socialt problemområde i Stockholms sydvästra förorter, Ronnaskolan i norra Södertälje. Man kan även se att manliga lärare är mer utsatta för våld och hot än kvinnliga. Förklaringen är den att låg och mellanstadielärare domineras av kvinnliga lärare medan de manliga lärarna återfinns huvudsakligen i grundskolans högstadium, så att fördelningen mellan manliga och kvinnliga lärare är för de manliga lärarna förskjuten åt grundskolans senare årskurser. Det är i grundskolans senare årskurser som disciplinproblemen är som värst, då eleverna där främst är ungdomar i pubertetsåldern.

 Förste vice ordföranden i Lärarnas Riksförbund, Anders Almgren, avslöjade i ”Skolfront” reportage hösten 2009 att en lärare aldrig ska röra en elev just för att undvika risken att bli uppsagd efter anmälan enligt år 2006 års lag om kränkning och diskriminering. Enligt Anders Almgren ingår det ej i lärarnas jobb att gripa in om eleverna bråkar utan det får bli väktarnas uppgifter. En undersökning som skolfront gjorde var att 55 % av lärarna är positivt inställda till att ta in väktare till skolorna, vid behov .

Inga konsekvenser av dåligt beteende

Skolan är ett samhälle i miniatyr där många, framförallt yngre, människor samlas. Om kriminalitet frodas i en skola i form av mobbning, misshandel, vandalisering, hot och stölder så måste konsekvenser för detta beteende sättas in. Staden New York hade stora problem med kriminalitet fram till 90-talet. Stadens styrande hade sett att kriminaliteten förvärrats när brotten blev synliga och människor upplevde att ingen reagerar eller ingriper. Därför infördes nolltolerans mot klotter, vandalisering och fylleri på gatan. Numera är New York en betydligt tryggare stad att vistas i än den var före 1990-talet.

Undanlåtenhet att agera mot kriminell verksamhet på våra skolor gör att de kriminella tar över och många av eleverna hänger med på detta. Inte bara för att de gillar det, utan även för att inte stå utanför och riskera att bli en måltavla för de kriminellas förtryck
   Nu finns i och för sig möjligheter till konsekvenser. Skolakut finns i många kommuner, bland annat i Södertälje. I en rapport från Södertäljes utbildningskontor i samarbete med Social- och omsorgskontoret  anger man :

         ”Målgruppen för Södertälje skolakuts arbete är skolpliktiga ungdomar i skolår
           6 till 9 med antingen ett asocialt beteende som blivit akut ohanterliga            6 till 9 med antingen ett asocialt beteende som blivit akut ohanterliga för
          skolpersonalen på grund av hot, våld eller andra kriminella handlingar, eller
          ungdomar  som har hög skolfrånvaro          skolpersonalen på grund av hot, våld eller andra kriminella handlingar, eller
          ungdomar  som har hög skolfrånvaro”.  

Men de ungdomar som har hög skolfrånvaro är inte sällan de som mobbats i skolan, det har jag träffat på många exempel på, inte minst när jag jobbat på IV programmet i gymnasieskolan. De vågar helt enkelt inte gå till skolan på grund av mobbarna. Risken är stor att de börjar mobbas av de kriminella elementen i skolakuten. Jag har själv praktiserat i en specialgrupp för elever som var att se som en skolakut inom skolan (tidigare kallades sådana grupper för ”obsklass”). Här var ett gäng kriminella elever blandade med några mer välartade elever som hade tydliga inlärningssvårigheter. Min uppfattning är att en sådan blandning är klart olämplig. De kriminella eleverna störde undervisningen för de med inlärningssvårigheter.

   Men låt gå attityden för de kriminella gängens agerande visas tydligt i ett fall där några unga män och pojkar skapade kaos i Hässelby villastads bibliotek. Man beslöt att hålla biblioteket stängt på eftermiddagarna istället för att avhysa bråkstakarna. Anledningen var följande retorik från Stockholms stadsbiblioteks chef, Katti Hofflin:

 "Alla kan inte kunna alla koder, tänkta eller explicita beteenden" samt "vissa platser är mer stökiga, för att biblioteket är placerat på en sådan plats. Gå en mil i en annans skor först, sedan kan du uttala dig".

Hofflin slätar över bråkstakarnas beteenden och har överseende med dem. Hon anser att vi inte kan kräva att alla förstår att man inte får trakassera och sabotera. Därför ska vi låta bråkstakarna fortsätta, men eftersom det är jobbigt för bibliotekspersonalen så stängs biblioteken på eftermiddagarna så att allmänheten inte kan ta biblioteket i bruk. De skötsamma är de verkliga offren för en sådan åtgärd, men sådant struntar Hofflin i liksom många av hennes medlöpare inom svensk myndighet inom vård, skola och omsorg.