Religiösa skolor måste förbjudas i Sverige!!

Religionen har i Sverige en oförtjänt hög status som leder till att religiösa skolor tillåts

(Utdrag ur Lars Johanssons bok "Bli lärare", e-bok på amazon.com. Referenserna är borttagna)
Trots att de flesta svenskar är sekulariserade och har en svag Gudstro har trenden under 2000-talets senare år och början av 2010 talets årtionde varit att religionen ska anses vara oantastlig och inte får kritiseras. Detta till stor skillnad från de politiska ideologierna som gärna får debatteras och kritiseras. En mycket märklig distinktion, eftersom religionen har samma betydelse som de politiska ideologierna i många länder världen runt. De politiskt korrekta anser nämligen att religionen är något man föds in i och identifierar sin person med. Som om det inte skulle kunna gälla de politiska ideologierna! Det går faktiskt alldeles utmärkt att konvertera mellan olika religioner som mellan olika politiska ideologier.

 Den här retoriken sker på hög politisk nivå i Sverige idag, ett land där kyrkan separerades från staten år 2000 och vars läroplan för det obligatoriska skolväsendet samt för de frivilliga skolformerna utgivna av Utbildningsdepartementet nämner om grundläggande värden att ”Undervisningen i skolan ska vara icke konfessionell”. 
   Det är då lite märkvärdigt att man i det svenska samhället tillåter existensen av religiösa friskolor. Som argument anför man då att det är undervisningen som ska vara icke-konfessionell även om övrig verksamhet i den religiösa eller ideologiska skolan får vara konfessionell, exempelvis genom att hålla morgonbön vilket då ska vara frivilligt för eleven. Kommunala skolor får dock inte ha konfessionella inslag vilket bland annat innebär att skolavslutningar i kyrkan med präst inte är tillåten. Om skolan drivs av ett trossamfund är det en annan sak. Detta hyckleri är oseriöst. Att hävda att den religiösa skolan inte skulle undervisa i trossamfundets religiösa ideer  är definitivt inte trovärdigt!

Som ett litet exempel på den undfallenhet som svenska myndigheter visar gentemot religiösa extremister som vill hindra sina barn att gå i godkända svenska skolor som följer läroplan, skollag och kursplaner, visar en dom i kammarrätten i slutet av oktober 2012. Kammarrätten i Göteborg beslöt då att riva upp stadsdelsnämnden Majorna-Linne´ och förvaltningsrättens beslut om att inte tillåta hemundervisning för barn i en djupt religiös familj. Motiveringen var att barnen riskerade att mobbas, då de bar speciella kläder, måste ha specialkost och måste be under dagen. Härmed beviljades barnen i denna familj hemundervisning via Internet till en religiös skola i USA. Därmed har kammarrätten undanhållit barnen från en undervisning som följer läroplanen , kursplanerna och är undanhållen från skolinspektionen. Det hela förvärrades dessutom av att även om bönestunder och kosthållning skulle kunna lösas i dialog mellan skolan och föräldrarna så var inte föräldrarna ett dugg samarbetsvilliga till att tala om vad för slags kost deras barn behövde, att det inte var deras uppgift att informera skolan. Och vad beträffar en eventuell risk att bli mobbad för sin klädsel, så är det så att skolan ska vara öppen för alla och aktivt antimobbningsarbete ska ske på varje skola. De skolor som inte sköter detta kan riskera att stängas med den nya och mer kraftfulla skolinspektion som trädde i kraft juli 2011 enligt den nya skollagen. Problemet är egentligen att föräldrarna till dessa barn inte vill att barnen ska få influenser från det öppna samhället utan de ska endast få skolning i den religiösa sektens trossatser. Skolplikten är således enligt kammarrättens tolkning inte en rätt som är till för alla barn .
    Erik Helmerson berättade i Dagens Nyheter i mars 2012 om de kristna kopterna i Egypten .  Den koptiske biskopen Thomas i S:t Markuskatedralen i Kairo fick frågan om vilken som är den viktigaste politiska frågan i dagens postrevolutionära Egypten. Hans svar:

        ”Vi  måste ta bort allt ansvar att undervisa i religion från skolorna och ge det till 
          kyrkorna och moskeerna. Det är genom att skilja religion från politik som era
          sekulära stater blivit så framgångsrika”.

Biskop Thomas erfarenhet är att religionen i Egypten används för att underblåsa en fiendskap mellan de olika trosinriktningarna.
   Tyvärr finns en klausul i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna där det sägs att ”respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med deras religiösa och filosofiska övertygelse”. Sverige har, dumt nog, skrivit under på detta. Det framstår således att det är föräldrarnas rätt mot staten och inte barnens rätt mot sina föräldrar eller statens skyldighet att skydda barn som denna paragraf handlar om. Barnens rätt att slippa ensidig indoktrinering i någon sekts teser ingår således inte i några mänskliga rättigheter enligt Europarådet. Därför kan inte Sverige förbjuda religiösa friskolor eller ideologiska heller för den delen (föräldrarnas filosofiska övertygelse).
   Detta i strid med barnkonventionen:

        ”Undervisningen bör förbereda barnet för livet, utveckla respekt för mänskliga
         rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred, tolerans och vänskap mellan folken”

Och härmed har Sverige gått med på att eleverna i den offentligt finansierade skolan inte ska få någon allsidig religionsundervisning, inte ska få en naturvetenskaplig undervisning baserat på det naturvetenskapliga arbetssättet, få veta att homosexuella inte är värdiga mänskliga medborgare, få kraftigt begränsad sexualundervisning, få veta att det finns strikta uppdelningar mellan vad kvinnor ska göra och vad män ska göra…. 
     Den här typen av förmedlade ”kunskaper” och värdegrunder som står i motsats till den värdegrund som gäller för svenska skolor uttryckt i läroplanerna ska alltså finansieras med offentliga medel! Visst, förvisso står det ju föräldrarna rätt att  ” tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med deras religiösa och filosofiska övertygelse”, men när dessa går tvärt emot den offentliga värdegrunden ska dessa inte finansieras via skattemedel. Det får bli en fritidsverksamhet utanför skolorna då ju föräldrarna faktiskt har en rätt att ge sina barn en utbildning och påverkan som överensstämmer med deras religiösa och filosofiska övertygelse. Dessutom, när det handlar om rena övergrepp från föräldrarna på sina barn, baserat på föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse, ska det dessutom lagföras!
   Som exempel på sådana övergrepp kan nämnas ett fall med djävulsutdrivning som uppdagats i Sverige under första halvan av år 2012. I Borås utsatte föräldrarna en 10 årig flicka för att, bland annat, att med elkablar instoppade i munnen på henne försöka driva ut de onda demonerna ur henne med elstötar. Borås tingsrätt friade de åtalade 2012-04-16.  Förvisso anger regeringsformen 2:1 att ”religionsfrihet är frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion”, men samtidigt fastslår regeringsformen 2:2 att ”varje medborgare är skyddad mot att tvingas tillkännage sin åskådning i politiskt , religiöst, kulturellt eller annat hänseende”. Vi är också skyddade mot att tvingas delta i religiös utövning och att tillhöra trossamfund. Utövandet av religion får aldrig kränka andra människors fri och rättigheter. Det är själva trosuppfattningen som skyddas av religionsfriheten och religionsutövningen får inte stå i strid med samhällets övriga lagar och värderingar som barns rätt fastlagd i barnkonventionen och föräldrabalken.
   Men Sveriges underskrift av Europarådets uppfattning om mänskliga rättigheter gör att Sverige inte kan förbjuda religiösa och politiskt ideologiska friskolor. Det enda man kan göra är att hävda ett förbud mot religiös och politiskt ideologisk indoktrinering i undervisningen. För övrigt kan man ju hävda att sådant kan förekomma även i kommunala skolor, vilket jag själv har erfarenhet av. En djupt kristen lärare i de naturorienterande ämnena i en skola i Stockholms sydvästra förorter där jag arbetade under ett läsår lärde sina elever att evolutionsteorin inte var mer giltig än kreationism och intelligent design och inte mer än ”en teori bland många” om livets utveckling på Jorden. Utrymmena är stora att enskilda lärare i även kommunala och icke religiösa eller icke politiskt ideologiska friskolor passar på att basunera ut budskap till eleverna som skiljer sig från värdegrunden eller är ovetenskapligt baserad. Men risken att så är i de religiösa och politiskt ideologiska friskolorna är mångdubbelt större.

Inför valet 2006 var jag på en av shoppinggatorna i Växjö. Här fanns valarbetare som gav information om sina olika valprogram och vad de lovade skulle bli om de vann valet. Jag pratade med en lokal valarbetare som representerade moderaterna om lämpligheten med att ha religiösa och politiskt ideologiska friskolor överhuvudtaget.  Valarbetaren tyckte att dessa skolor bidrog till ”mångfalden” i samhället. Och det ju var något positivt tyckte han. En reflektion från mig är dock, mångfald för vem? För den individ som fostras i ett inskränkt och starkt värdevinklat synsätt på andra religioner som orätta, om föreställningar om naturen som definitivt ej har någon vetenskaplig grund och i vissa värre fall, väldigt snäv utbildning som ej tar med de olika ämnena som skolverket ålagt dem att ha med.  Eller, mångfald i samhället med kuriösa inslag av folk med lustiga identitetsattribut för att visa vilken religion eller politisk ideologi de bekänner sig till odlat med skattebetalarnas pengar? Att undervisningen i skolan ska vara ickekonfessionell innebär att eleverna upplyses om olika ideologier och religioner och vad de har för värderingar, men att eleverna inte påverkas i någon viss riktning utan själva får ta ställning om de skulle vilja anamma någon religion eller politisk ideologi om någon. ”Mångfald” är enligt min mening inte alltid av godo. Ett samhälle måste ha en tydlig subjektiv värdegrund att utgå från när det gäller, inte minst i lagstiftningen.  I Sverige kommer en del inslag i ”mångfalden” att falla under sådant som måste anses som oacceptabelt ur värdegrundssynvinkel i ett demokratiskt samhälle. Exempel på sådana fenomen är hedersmord, tvångsgifte, hustrubränning, människooffer vid religiösa ritualer, slaveri, att kasta skulden på oskyldiga (exempelvis att anse att våldtagna kvinnor har all skuld till att de blivit våldtagna).  En mångfald måste således vara ”sund”.

Är då de religiösa och ideologiska friskolorna något större problem? Lite statistik: Synovate redovisade våren 2010 att av samtliga elever i svensk grundskola, cirka 906 000 elever, går cirka 10 procent i friskolor. Av dessa friskolor går 8,5 procent av eleverna i religiösa friskolor, eller, 0,85 procent av alla elever. Av dessa 0,85 procent går 78 procent i kristna friskolor och 18 procent i muslimska friskolor. Det handlar om att några tusen elever går i religiösa friskolor. Men andelen har ökat med 58 procent under perioden år 2000 till år 2010. Problemet är inte om en väldigt liten andel av eleverna går i religiösa friskolor. Problemet ligger i om man ska tillåta religiöst eller ideologiskt vinklade skolor som stöds med offentliga medel, då dessa har en stark tendens att snedvrida undervisningen åt deras intresseområde och riskerar att skapa medborgare med demokratiskt tveksam fostran.

Hur kan det vara på en religiös skola?

En rapport från dagens eko 2011-08-04 belyser ett fall, Römosseskolan i Göteborg. Den är en muslimsk friskola. Här är bön obligatorisk, kvinnliga elever kränks, lärarna är hårdhänta och pojkarna får högre betyg än flickorna. Detta ger en liten glimt i hur undervisningen går till i en religiös friskola. Margo´Ingvardsson skriver i Dagens Nyheter, söndag 22 april 2012 under rubriken ”Övergreppen på barn i religionsfrihetens namn måste stoppas”: 

     ”Hemsidan för en skola med kristna förtecken anger att deras värdegrund bygger på
       att det som står i Bibeln är sant. Morgonsamlingar och rastandakter är därför naturliga
       inslag i deras skola. Vidare skriver skolan att de är övertygade om att Gud har en plan
       för varje människa. Några företeelser som kan skada barns psykiska välbefinnande är
      att disciplinera barn med aga, straffhot och skuldbeläggning. Att framställa omvärlden
      som underlägsen, farlig och ond. Att framställa sjukdom, svaghet och olyckor som en
      följd av bristande tro eller orätta tankar”.

Enligt Margo´s utredning ”I god tro, samhället och nyandligheten"  visar Margo att dessa uppfostringsmetoder förekommer i svenska religiösa rörelser och att dessa rörelser driver egna skolor. Utredningen visade även på okunskap hos samhällsinstitutionerna som kan komma i kontakt med dessa utsatta barn. Margo hävdar vidare att inget tyder på att kunskapen hos dessa samhällsinstitutioner ökat mellan år 1998 och år 2012.

Några grundläggande problem med religionen som visar att religiösa skolor inte har någon plats i ett demokratiskt samhälle

De religiösa ideologierna har, enligt mig, fem stora inställningsproblem som både går mot den värdegrund som Svensk myndighet anger i läroplanerna för grundskolan och gymnasiet, Lpo 94, Lgr11, Lpf 94 och Gy11 samt mot det naturvetenskapliga synsättet.

1.      Oförmåga att acceptera homosexuella och därmed svårt att acceptera principerna om alla människors lika värde, individens frihet och integritet och människolivets okränkbarhet som är de grundläggande värden som anges i läroplanerna för grundskolan och gymnasiet. 

2.      Oförmåga att vara flexibel i sin syn på män och kvinnors roller i samhället, varför man går emot det i läroplanerna angivna grundläggande värdet om att skolan skall gestalta och förmedla jämställdhet mellan kvinnor och män samt att skolan skall motverka traditionella könsrollsmönster.

3.      Oförmåga att acceptera vetenskapligt synsätt i speciellt naturvetenskap

4.      Stora svårigheter att kombinera religionen med demokratiska fri och rättigheter

5.      Snedvriden eller obefintlig sexualundervisning

Religionerna har  så pass allvarliga tillkortakommanden att de är direkt motståndare till de demokratiska värdegrunder som Sverige har. Därför är det principiellt fel att tillåta dessa att verka under skattefinansierad verksamhet. Var och ens rätt till religiös verksamhet ska definitivt förpassas till fritidsverksamhet.  Inom den ramen kan föräldrar tillåtas att indoktrinera sina barn efter sina önskemål, men inte med offentliga medel.